Det finns en avgörande brist i alla spår om mordet på Palme

Ännu en dag, ännu en teori om mordet på Olof Palme.

Det senaste spåret lider dessvärre av samma fundamentala brister som alla andra hypoteser om skotten på Sveavägen.

Mordet på Jamal Khashoggi på Saudarabiens konsulat i Istanbul var förra månadens stora kriminaldrama.

Ena dagen påstods det att journalisten gick en ohyggligt plågsam död till mötes under överinseende av en rådgivare till den saudiske kronprinsen som följde tortyren via Skype. Andra dagen ströps han, varefter kroppen styckades och sänktes i en brunn. Eller om den nu upplöstes i syra.

Dessa och andra rafflande teorier har portionerats ut av Turkiet och lika upphetsat som okritiskt återberättats av tidningar, radio och tv runt om i världen.

Det är en journalistik som får mig att tänka på drygt 30 års rubriker om alla dessa finska kroppsbyggare, kurder, kroatiska fascister, 33-åringar, ryska agenter och walkie-talkie-figurer som ska ha mördat Olof Palme.

I dag är det dags igen. Aftonbladet avslöjar att journalisten Jan Stockklassa i en kommande bok binder samman två av de mest populära och seglivade teorierna, Sydafrikaspåret och svenska högerextremister.

En hel del ingredienser i denna nya soppa känns igen, inte minst minns personer som har varit med ett tag minns att den dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro 1996 skickades till Sydafrika av en socialdemokratisk regering som inte kunde acceptera någonting så ofint som att partiets ordförande skjutits ihjäl av en blandmissbrukare från Rotebro.

Med plågad min och pressen i släptåg åkte Ölvebro runt några veckor i Sydafrika och försökte följa upp trådar om skrupelfria vapenhandlare, lömska spioner och ljusskygga torpeder.

Den stackars polisen återvände givetvis tomhänt, men kunde trösta sig med att han framöver kunde arbeta utan alltför mycket inblandning av politikerna.

Kanske innehåller det nygamla spåret substans. Palmegruppen har börjat intressera sig för en möjlig gärningsman. Han är svensk, har varit vän med en ökänd Palmehatare och är lik polisens gamla fantombild av mördaren.

Det är bra att utredarna tittar närmare på mannen, även om jag misstänker att de snabbt kommer att hitta svagheter i journalisten Stocklassas indiciekedja.

Överraskande skulle det exempelvis vara om de håller med honom om att det kan vara ett förtäckt erkännande att den utpekade skytten i en hemlig inspelning berättat att han ”under andra tempeleran” av en ängel ombads stiga ner till jorden för att bli historisk.

Men det finns ett betydligt större problem med teorin. Nämligen avsaknad av substantiellt innehåll.

Christer Pettersson friades 1989 för mordet på statsministern, trots att Lisbeth Palme pekade ut honom som skytten. Svea hovrätt motiverade domen bland annat med avsaknad av teknisk bevisning.

Det som i praktiken behövs för att klara upp brottet är mordvapnet. Och det vapnet ska knytas till en person. En person som i sin tur ska knytas till brottsplatsen.

32 år efter skotten på Sveavägen har ännu ingen presenterat ett spår som innehåller någon av dessa ingredienser.

Del 1:

Del 2:

Del 3:

Del 4:

Del 5: