Fler borde vara som Elin Ersson
Aktivisten Elin Ersson döms till böter för sin numera världskända aktion ombord på ett flygplan.
Sådan är den civila olydnaden till sin natur: Ett pris ska betalas.
Minns ni det internationella ståhej som bröt ut förra sommaren? Elin Erssons mobilfilm från när hon hindrade ett plan från att lyfta från Landvetter uppmärksammades av brittiska mediejättar som BBC och The Guardian och komikern Sarah Silverman kallade henne hjälte på twitter.
Ersson ville med sitt tilltag stoppa utvisningen av en man till Afghanistan.
I dag dömdes den unga kvinnan till 60 dagsböter för brott mot luftfartslagen av Göteborgs tingsrätt.
Domstolen viftar bort argumentet att Ersson inte visste att hennes beteende var olagligt. Gott så, endast i undantagsfall ska det gå att komma undan med att inte ha känt till paragrafer. Annars skulle lagarna snart upphöra att fylla en funktion.
Som snatteri
Det är givetvis i sin ordning att Ersson döms. Men ha i åtanke att brott mot luftfartslagen har samma straffskala som snatteri. Vi talar med andra ord inte om grov kriminalitet. Straffet, måttliga böter, är väl avvägt.
Att en sverigedemokratisk nämndeman i en skiljaktig mening vill döma Ersson till fängelse med motiveringen att aktionen var "en i förväg planerad manifestation som varit ett led i en politisk verksamhet" säger mer om problemet med politiskt tillsatta domare än om allvaret i tilltaget.
Nu är denna amatördomare dock långt ifrån ensam om sin stränga syn. Aktionen ledde då det begav sig till en lång rad grötmyndiga utspel i sociala och etablerade medier om att lagar är till för att följas och farhågor om att flyget skulle braka ihop om inte staten agerade resolut.
Vissa gick så långt som att hävda att laglydighet är det främsta kännetecknet för en rättstat. Ett synsätt som vilken diktator som helst torde dela.
En lag kan vara felaktig
Att människor ska följa lagen är ett rimligt krav. Men den som klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt inser också att en lag kan vara felaktig. Den kan vara felaktig i den bemärkelsen att den står i strid med grundlag eller konventioner. Den kan också vara moraliskt felaktig.
Ersson hindrade planet för att hon ansåg det vara fel att utvisa en person till ett land som befinner sig i krig. Det går att finna stöd i den internationella juridiken för den hållningen. Moraliskt orimlig är den inte heller.
Historien lär oss att civil olydnad stundom varit förutsättning för utveckling. Frihetsrörelser, kvinnokamp, miljöaktivism har bidragit till viktiga samhällsförändringar.
Rosa Parks bröt mot lagen då hon som svart vägrade att ge sin plats på bussen till en vit man. Ett drygt år senare kom den amerikanska högsta domstolen fram till att staten Alabamas bussegregation var olaglig.
Nej, Elin Ersson är ingen ny Rosa Parks. Men hon stod upp för en fråga som hon anser vara viktig.
Fler borde stå upp för det de tror på.