För terroristerna är dåden bara reklam
Anders Behring Breivik var ingen martyr.
Efter att ha skjutit ihjäl 69 ungdomar på Utøya ställde sig den norske terroristen och väntade på att bli gripen av polisen.
För mig var det allra vidrigaste under rättegången som sedan följde i Oslo att se hur denne hänsynslöse massmördare njöt av uppmärksamheten, solade sig i kändisglansen och mediernas fotoblixtar.
Inte heller bröderna Kouachi är några martyrer, vad de nu än själva har påstått.
Innan Charlie Hebdo-terroristerna dödades i går var de på flykt i dagar, med 80 000 poliser och militärer hack i häl. De tycktes panikartat gömma sig på franska landsbygden, barrikadera sig på en slumpartad plats tillsammans med oskyldig gisslan. I en ockuperad kosherbutik i Paris krävde deras islamistiske terrorkumpan att de skulle få gå fria.
Till skillnad från sina värnlösa offer på Charlie Hebdo-redaktionen ska bröderna ha skyddat sig med skottsäkra västar.
De ville överleva. Allt tyder på att det var planen.
Förutom våldsromantiken, hatideologierna och det kallblodiga mördandet har denna typ av terrorister nämligen även narcissismen gemensamt. De är mediekåta, ute efter berömmelse och perverterade egokickar. Dåden är deras bästa marknadsföringskanal. Extremistorganisationen IRA hade på sin tid till och med en pressekreterare. IS är närmast experter på att sprida sin dynga i sociala medier.
Nu kommer Said och Chérif Kouachi inte se sina ansikten flyga över världen, men deras namn står bredvid Breiviks på den svarta listan över Europas vidrigaste terrorattentat.
Det finns fler likheter mellan attackerna på Utøya och mot Charlie Hebdo - gärningsmännens ålder, gradvisa radikalisering, det totalt avtrubbade dödandet.
När man ser videon där polismannen Ahmed Merabet skjuts i huvudet, försvarslös på en trottoar i Paris, påminns man vidrigt nog om Breiviks minutiösa sätt att gå runt bland liken på Utøyas klippor, för att försäkra sig om att alla barn var riktigt döda.
Framför allt är det dessa unga mäns usla feghet man tänker på.
Hur de försöker framställa sig som ädla krigare, religionsriddare som slåss för högre värden.
Men i stället för jihadister mördade Breivik norska ungdomar på ett sommarläger. Och bröderna Kouachi valde att utnämna glasögonprydda franska satirtecknare till sina främsta fiender.