Journalistikens jobb blir svårare när engagemang styr

För lite mer än ett år sedan inträffade skolmassakern i Parkland i Florida, när 17 barn och vuxna sköts till döds. Strax efter skolskjutningen lyftes en film upp högst upp i Youtubes rekommendationsfält. Filmen hävdade att en av de överlevande studenterna, David Hogg, i själva verket var en skådespelare. Filmen nådde snabbt en stor publik, tack vare Youtubes algoritmer.  

Youtube skapades med en vision om att bli en tv-kanal för alla, en fantastisk, demokratisk idé. I stället har plattformen blivit, för att citera teknikforskaren Zeynep Tufekci: ”världens mest kraftfulla maskin för radikalisering”.

Youtube hade förra året 1,8 miljarder inloggade användare, 2,3 miljarder personer använder Facebook varje månad. Dessa extremt kraftfulla plattformar utgör i dag vår demokratis infrastruktur. Samtidigt har de affärsmodeller som gör att lögner, hat och vrede sprids snabbt. Det senaste året har företagen anställt mängder med folk och försökt  förbättra sina metoder för att upptäcka propaganda. De ger pengar till journalistiska projekt och försöker framstå som att de tar ansvar.

Men grundproblemen kvarstår. Tittar vi på de nyhetsartiklar som skapade mest engagemang på Facebook i USA under årets första månaderna så är bilden dyster. Fyra av de mest kommenterade artiklarna är varianter på en falsk nyhet om att delstaten New York tillåter abort fram tills att barnet föds.  

Exemplet är en illustration på det sämsta av två världar: oansvarig journalistik som förstärker det falska och upprörande. Och sociala nätverk som lyfter fram den typen av innehåll.

När Jesper Doub, hög chef på Facebook i Europa, intervjuades på Schibsted och Tinius Trusts konferens Power of Journalism i Oslo i går, var han – precis som storchefen Mark Zuckerberg – ödmjuk inför de problem Facebook bidragit till. Men han var lika vag och oprecis som Zuckerberg när det kommer till lösningar. Frågor om hur företaget bidrar till att göra människor mindre informerade, mer vilseledda, räddare och argare möttes med svar om att Facebook också gör en hel del bra saker och är till nytta för en hel del personer.

I dag kommer Power of Journalism till Stockholm. Det är ett forum som syftar till att lyfta journalistikens värde och utmaningar. En av de frågor som seriösa medieföretag måste hitta ett bättre svar på är hur de ska hantera dagens offentlighet.

Teknikskribenten och tänkaren danah boyd använder exemplet med den amerikanske pastorn Terry Jones för att beskriva problem som kan uppstå i skarven mellan journalistik och sociala nätverk. Jones ledde en extrem församling med några tiotal medlemmar, och använde sociala medier för att få uppmärksamhet för sin idé att bränna ett exemplar av Koranen. Till en början nappade inte de seriösa medieföretagen, men när Jones fick ett nätverk av bloggare att länka till varandra så kunde de inte längre stå emot. Händelsen fick en världspublik, och den dåvarande amerikanska utrikesministern Hillary Clinton kommenterade händelsen. Resultatet blev att protester bröt ut i Afghanistan, vilket ledde till att 12 människor dog.

Var det mediernas uppgift att förstärka det här spektaklet? Är det rätt att journalister fortfarande rapporterar om rasistiska provokationer från marginella figurer eller ”sociala medie-drev” som är konstruerade för att uppröra?  

Journalistikens jobb blir allt svårare och viktigare. Svårare, eftersom journalisterna inte själva längre sätter agendan. Men svårare också eftersom vi lever i en värld där attacker på och manipulation av den fria pressen är en central del i ett politiskt program som förenar högerpopulister över hela världen.

Senast förra veckan avslöjades att regeringspartiet FPÖ i Österrike var beredda att göra upp med en rysk oligark för att få kontroll över en av landets största tidningar och göra om den till ett propagandaorgan. Händelsen är en påminnelse om att det fortfarande är den oberoende journalistiken som är garanten för att makten granskas.  

Men då måste den också lära sig att undvika de fällor som dagens offentlighet är full av.

Uppgiften är att fungera som ilskans motvikt, inte dess spegel och förstärkare.