Fuskande forskare förstör framtiden

Glaciärer må smälta, men hur varmt det egentligen är vet ingen.

Jag tittar ut genom fönstret. Solen sprider ett gyllene sken över den vita snön. Snövallarna som Bosse har kört upp med snöslungan, är nästan 1,5 meter höga. Aldrig har jag upplevt en vinter som denna.

Ändå har jag levt ganska länge. 

Många tar den kalla och snörika vintern till intäkt för att klimatet håller på att bli kallare. Det ska man inte göra. En svala gör ingen sommar. Inte heller avgör en snövinter, hur det långsiktiga klimatet blir. 

Oavsett detta har luften gått ur klimatdebatten. Allt färre på jorden tror på klimathotet. En undersökning här i Aftonbladet i söndags visade, att 70,5 procent av de svarande inte längre trodde på eller hade börjat tvivla på klimathotet. Bara 29,5 procent trodde fortfarande, att det fanns ett hot. 60 500 läsare hade svarat på frågan. 

Skandalerna kring FN:s klimatpanel, IPCC, underminerar för varje dag förtroendet för detta politiska organ. Häromveckan avgick chefen för FN:s klimatförhandlingar, Yvo de Boer. Kraven växer på att ordföranden för FN:s klimatpanel, Rajendra Pachauri, också ska avgå.

I lördags fick vi veta, att IPCC ska tillsätta en särskild kommission med uppgift att granska, hur klimatpanelen sköter sitt jobb. 

Glöm då inte, att det bara var drygt två år sen som FN:s klimatpanel mottog Nobels fredspris tillsammans med Al Gore! Förtroendet för Al Gore är i dag utraderat. Tilltron till FN:s klimatpanel håller också på att utraderas!

Av den senaste tidens skandaler kring IPCC har väl avslöjandet om Himalayas glaciärer varit det mest spektakulära. Dessa skulle vara nedsmälta redan år 2035 på grund av uppvärmningen. Påståendet, som godkänts av FN:s klimatpanel, visade sig dessvärre vara hämtat från en helt ovetenskaplig artikel.

Detsamma gäller det av FN sanktionerade påståendet, att klimatförändringarna kommer att eliminera 40 procent av Amazonas regnskogar. Men någon hade glömt tala om att uppgifterna var hämtade ur en rapport från Världsnaturfonden, en av miljörörelsens främsta lobbyorganisationer. Andra rapporter om Europas och Sydamerikas glaciärer visade sig vara baserade på studentuppsatser och enstaka iakttagelser från bergsklättrare. 

Allt detta är graverande nog. Men en fråga, som hittills inte fångat den uppmärksamhet den borde ha fått, är hur själva temperaturmätningarna på jorden har gått till. I november ifjol briserade den så kallade Climategate i England. Då avslöjades, att klimatforskare kommit överens om att manipulera vissa temperaturdata. Det är detta avslöjande och hur mätningarna av jordens medeltemperatur går till, som på sikt riskerar att undergräva tilltron till all klimatforskning.

Det är nämligen så, att antalet stationer på jorden, som mäter temperaturen, har minskat kraftigt sen början av 90-talet. 1970 fanns det cirka 12 000 mätstationer på jorden. År 2000 hade antalet sjunkit till drygt 5 000. Under samma period har jordens medeltemperatur stigit dramatiskt. Detta enligt en rapport till Europaparlamentet från november 2009.

Den stora nedgången i antalet mätstationer inleddes, när Sovjetstaten kollapsade 1991. Då stängdes (eller flyttades) tusentals mätstationer, bland annat i Sibirien och andra kallare delar av Sovjetunionen.

Och när temperaturen inte längre mäts inom kalla och vidsträckta områden av jordklotet, som till exempel det jättelika Sibirien, ja då påverkar detta den globala medeltemperaturen. Försvinner låga temperaturer ur statistiken, så stiger jordens medeltemperatur! 

Därför är det nu dags att granska temperaturmätningarna.

Följ ämnen i artikeln