Det finns en vit fläck på kartan - det är världen

Grattis Saudiarabien! Ert land är en förebild. För oss i Sverige!

Vi ska nu göra som ni saudier länge framgångsrikt gjort: ha könsseparation mellan män och kvinnor, pojkar och flickor.

Vi visar därmed att vi som så ofta har ett komplicerat, dualistiskt - moraliskt och moralistiskt - förhållande till främmande makter. Vi har svårt att skilja på stort och smått. Vi presenterar oss gärna som en moralisk supermakt men ter oss oftast som en skällande mops.

Svensken ville på 1960-talet både fördöma general Francos spanska diktatur och åka på chartersemester till Mallorca. Svenskens vanligaste attityd var: ”Spanjorerna är som stora barn. De behöver en fast hand”.

För tio år sedan var Egypten ”häftigt” och ”inne”. Sharm el-Sheik var lika ­attraktivt för svenska turister som för ryska. Inte en käft ville före den arabiska våren ha en kritisk syn på överste Mubaraks välde av hemlig polis och fängslande av oppositionen.

Är det ett liknande fenomen när nu könsseparatism smyger sig in i det svenska samhället, oftast på initiativ av Miljöpartiet men också applåderat av Jonas Sjöstedt och Gudrun Schyman?

Snart öppnar därför i Stockholmsförorten Hjulsta en fritidsgård exklusivt för tjejer - så att de kan slippa de stökiga grabbarna.

I Gottsunda i Uppsala råder så strikt könsseparation att en femårig pojke inte fick följa med sin mamma in i ortens simhall, när bara kvinnor hade tillträde.

Polisen i Stockholm övervägde i samband med sommarfestivalen We are Sthlm att dela in festivalbesökare efter kön. Det skulle vara svaret på att flera anmälningar om sexuella trakasserier hade gjorts. Polisen avstod dock.

Könsseparation, segregation, är till­låten bara inom idrottsrörelsen. Men som ordningsredskap sprider den sig nu över landet.

Ni ska se - strax liknar Trollhättan Riadh och Botkyrka blir ett Jeddah.

Och dubbelheten, tvetydigheten i våra ideal och grundinställningar drar löje över oss.

Ena månaden står rikets invånare och jublar över att dess nya utrikesminister lanserat en ”feministisk utrikespolitik” och att utifrån denna kan från Gustaf Adolfs torg utfärdas en fatwa mot Saudiarabien: landet bannades för sina spöstraff och sin ”medeltida kvinnosyn”.

Det som stör mig är inte den saudiska (bristen på) jämställdheten. Det som stör mig är hur lätt vi svenskar i för­hållandet till utländska företeelser blir moraliserande - ”i det jävla Saudi får kärringarna inte ens köra bil” - och sedan, om det passar våra syften blir vi pragmatiska: ”Det går inte att ha killar och tjejer under samma tak”.

Och då har Sverige tagit Saudiarabien som sin förebild. Det är då vi hamnar i en ohållbar situation när vi ska försvara oss. Från att vara moralister har vi gjort oss till dubbelmoralister.

Vi blir då tvungna att säga: När far super är det rätt.

Men det är det inte. Det är inget bra att ljuga för sig själv.

Vi ljuger för oss själva när vi nu spelar så upprörda över Turkiets president Erdogan, som är en dominerande kraft i sitt land men inte har satt demokratin ur spel.

Han slog ner en militärkupp. Det är vad civila regeringar ska göra. Tänk om president Allende i Chile hade slagit ner general Pinochets militärkupp!

Vi ljuger ännu mer när det gäller generalsväldet i Thailand. ”Ja, men de är ändå så snälla mot varandra”, säger vi urskuldande. ”Och landet är stabilt.” I helsicke heller.

Thailand är en militärdiktatur av samma slag som Franco-Spanien var. Oppositionsledarna i landsflykt, stenhårda metoder mot de uppkäftiga, manipulation av ”valsystemet”, allt dolt bakom en vurm för den åldrige och sjuklige kungen. När denne dör blir det än värre.

Slutsats: vi behöver alla - även Margot Wallström - ett större inflöde av kunskap om våra grannar i världen. Värld­en är en vit fläck på svenskens karta.

Och se till att du tar avbeställningsskydd på julresan till Phuket.

Jag läser just nu ...

… med stor förtjusning resejournalisten Johan Tells ”En cyklo pedi (ja, onödigt vitsigt) - Allt jag vet om cykling”. Den är originellt och vackert utformad; varenda cyklist kommer att få den i farsdagspresent eller julklapp. Tell har gjort text­en som ett alfabet, A till Ö, i vilket han blandar stort och smått, nyttiga resereportage och kuriösa notiser, till en tvåhjulingens ”Höga visan”. Ja, han mässar om att alla cyklister är vackra och att alla bilister är busar. Men han mässar kul. Han citerar Mark Twain: ”Införskaffa en cykel. Du kommer absolut inte att ångra dig - om du överlever”. Det enda jag saknar är svaret på frågan: varför är alla cyklister alltid så malliga?

Som ett brev på posten ...

… hette det förr i tiden. Nu, med internethandeln, bör det heta: Som ett paket på posten. Men paketen kommer inte. Hos Postnord ligger fler än 50 000 reklamationer. Klagomålen går också till Post- och telestyrelsen. Hur skulle det se ut om Postnord skötte sitt samhällsuppdrag? Glöm det. Postnord är statligt och skulle vi ha krav på att få våra paket skulle krav­listan växa. Någon skulle om SJ kunna säga: Hur vore det om tågen gick i tid?

Tack vare Aida Hadzialic ...

… kom ämnet svensk rattfyllerilagstiftning upp på agendan. En vanlig uppfattning är att ministern inte borde behöva avgå efter två glas vin och en låg promilleöverträdelse. Min uppfattning är att vardagslivet i Sverige skulle bli bra mycket trevligare om folk kunde besöka varandra för kalas och grillfester utan tjafs­et om ”vem ska hålla sig vit” och vi försiktigt och stillsamt kunde köra hem i natten och inte ruineras av taxiresor. Höj rattfyllerigränsen till Danmarks och Frankrikes nivå, 0,5 promille.