Så kan det vara när man ber om hjälp

Varför är det så svårt att få exakt så mycket hjälp man vill ha?

Inte mer och inte mindre. Lagom mängd hjälp, skräddarsydd för mina lagom stora behov.

Om jag ber om hjälp i en butik idag händer alltid en av två saker.

Antingen träffar jag Kurs Kursson som berättar ALLT han har lärt sig under en tvådagarsutbildning på huvudkontoret i Stockholm i våras. Han vill glänsa och jag vill bara hinna till apoteket innan de stänger.

Utdragen uppvisning av kunskap är enerverande av två anledningar. Dels har jag verkligen inte tid.

 

Snälla gode Gud, jag vill bara köpa min himla produkt och bege mig med ett löpande spring. Dels kan jag allt det här redan. Låt mig säga att jag är trettionio år och elva månader och har använt serum sedan jag slutade med blöja. Då VET jag vad ett serum är och att det ska läggas innan dagkrämen. Och så vidare. Men helt plötsligt befinner jag mig i någon slags faktaspäckad fortbildning regisserad av personerna som gav oss Anslagstavlan.

 

Och jag vill mycket, men jag vill aldrig göra någon ledsen. Så jag lyssnar. Jag skulle kunna ha en sorgsen kattunge i baksätet på bilen stående på parkeringen. ”Mjau” låter ledsna kissen och svetten springer fram från porer jag inte kände till. Ändå lyssnar jag intresserat eftersom det är det snälla att göra.

Så kan det vara när man ber om hjälp.

 

Eller. Så kan man råka ut för pekaren.

Denna serviceperson kan, med lite tur, pekat ut åt vilket håll min pryl finns. Inte sällan blir det fel.

Inte sällan tackar jag för hjälpen ändå. Trots att det hade gått snabbare att hitta rätt om jag dragit ner mössan över ögonen på mig själv och spottat med förhoppning om att loskan skulle landa på min vara.

Med lite otur sätter sagda person igång med att spela kunnig. Det är värre än den som vill lära ut sin kunnighet. För när någon låtsas vara kunnig så måste du spela med.

”Här har vi en bil. En bil har ofta fyra hjul och en rund svart sak som vi i branschen kallar ratt” ”Ah”, säger jag alltid då, eftersom jag å min sida spelar väluppfostrad.

 

Jag har numera utvecklat en teknik där jag lär mig vem i varje butik som kan mest, jag siktar in mig på den personen, sedan rusar jag fram och flåsar fram min fråga med skräck i blicken. Man ska utstråla ”DETTA ÄR ETT RÅN”.

Detta fungerar även utmärkt när man ser en person på stan som man verkligen inte hinner prata med. Börja springa, ropa HEJ! sakta ner.

Det är allt lite sorgligt att jag har börjat planera mitt liv på det här viset.

Men jag har fem barn som väntar på middag.

Och en kattunge i bilen.


Lost: En ny studie från Chalmers visar att Andrées polarexpedition kunde ha slutat lyckligt om de valt en annan riktning. Och jag vet att man inte ska könsgeneralisera, men det är så typiskt män att inte fråga om vägen.

Lo: En lodjursunge irrade sig in i centrala Kalmar och avlivades så att örontofsarna aldrig mer svajar i vinden. Och så undrar vi varför lodjur är skygga.