Väl valda toner
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
Oj, vad trevligt vi hade, min kompis Maria Akraka och jag.
Det var så Sommar kändes i går.
En puttrig pratstund i solen.
Jag kan ärligt säga att jag inte hade några höga förväntningar på den tidigare löparens sommarprat men desto skojigare att kunna säga att programmet var precis som jag vill ha det.
Det började med intressanta återblickar på barndomen i Rågsved, varifrån sjuåriga Maria tog tunnelbanan in till stan och rände omkring med endast småsyskon som sällskap, och fortsatte via olyckliga förälskelser till löparkarriären. Programmet böljade med ett slags röd tråd om utanförskap som möjlig drivkraft.
Maria Akraka blandade mycket snyggt det känslofyllda med det dråpliga.
Å ena sidan berättelsen om det stackars fosterbarnet Benny i den familj där hon själv var sommarbarn. Han fick stryk morgon, middag och kväll och hann aldrig leka för allt jobb som skulle utföras.
Å andra sidan fick vi höra om Maria Akrakas mer eller mindre framgångsrika sätt att tämja sitt svintohår (och det är hennes eget ordval, vill jag påpeka).
Det känslomässiga blev inte kletigt, det roliga blev fnissigt snarare än gapflabbigt.
Och musikvalet. Inte det minsta creddigt – och det gillar en musikaliskt illiterat som jag – men däremot busigt anpassat till vad hon pratade om. Berättade Akraka om sitt trollhår musiksattes det – förstås! – av Trollmors vaggsång och när hon pratade om hur mycket pengar hon tjänade på att vara ”hare” i lopp måste ju bara Billionaire spelas.