Boo är resultatet av en skruvad hysteri

Publicerad 2011-09-25

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han är fem år, har släppt en självbiografi och fått nästan två miljoner fans på Facebook.

Nej, jag pratar inte om Alex Schulmans bebis.

Vår senaste kändis heter alltså Boo och är en pomeranian, en persikofärgad jycke med oförskämt gulligt utseende. Boo är faktiskt så gullig att han officiellt har korats till ”världens gulligaste hund”. Han har bjudits in till tv-kanalen ABC:s populära morgonsoffa, blivit Youtube-stjärna och uppmärksammats av tidningar i hela världen, inte minst här i Aftonbladet. På Facebooksidan lägger matte dagligen upp bilder på denna ulliga, teddybjörnsliknande varelse. Boo

i baseballkeps och solglasögon. Boo tar en promenad med sin hundkompis Buddy. Boo gör reklam för en onlinebutik med hundkläder.

Varje inlägg genererar minst tusen kommentarer – på japanska, ryska och 120 andra språk – som alla börjar med det internationella ömhetsljudet ”Ooooooh ...”

Sjukt, tänker ni kanske.

Men det går inte komma ifrån det faktum att kändishundarna säger något om vår tid. Det var ingen slump att det shoppingtokiga 00-talets mest berömda husdjur var Tinkerbell, som levde i hotellarvtagerskan Paris Hiltons handväska. Klädd i små Chanel-dräkter och skära Louis Vuitton-stövletter blev denna stekar-chihuahua hundarnas motsvarighet till Stureplansbratsen.

Tidigare, under välfärdsåren, fanns det egentligen bara en vovve att snacka om.

1950-talscollien Lassie stod för allt gott och tryggt här

i världen: hon var den modiga hjälten som räddade ankungar och föräldralösa barn från vattenfall och eldsvådor, hoppade fallskärm ur bombflygplan och tröstade familjer på den fattiga engelska landsbygden. I efterkrigsmisären kom trofasta Lassie och stack sin tass

i Elizabeth Taylors hand.

Framför allt blev ju Lassie den första sällskapshunden. Innan dess hade byrackorna fått knega och hänga i vaktkojan på gården. Mjukpälsade Lassie fick specialmat

i en hundskål inomhus.

Vem kunde ana att vi där och då släppte lös ett monster?

Den sammetsögda, mediekåta och egocentriska modebloggaren Boo är resultatet av 50 år av skruvad husdjurshysteri. Vår relation till de här varelserna har aldrig varit så bisarr som den är i dag.

Jag tror faktiskt att Boo beskriver det bäst själv, när han radar upp sina favoritintressen på Facebook: ”Sätta på mig tröjor. Äta kyckling, ost, blommor, gräs och skit”.

Följ ämnen i artikeln