Med nye ledaren är Labours vänsterexperiment över

Keir Starmers bästa försäljningsargument är att han inte har några fiender i partiet.

Det går inte att sätta en politisk etikett på Storbritanniens nye labourledare.

Den tragiska coronakrisen har gett honom en oväntad chans att lyfta partiet.

Keir Starmer.

Starmer, 57, var hela tiden favoriten i det race som pågått i tre månader sedan den sittande ledaren Jeremy Corbyn meddelade sin avgång direkt efter katastrofvalet i december förra året.

Till slut återstod Starmer, Corbyn-anhängaren Rebecca Long-Bailey och den tämligen okända förnyaren Lisa Nandy.

Starmer vann som väntat omröstningen bland Labours medlemmar redan i den första valomgången där han fick över 50 procent.

Corbyns dryga fyra år vid rodret ledde till ett starkt splittrat Labourparti. Han drev en vänsterradikal politik som uppskattades av hans falang men som fick många mittväljare att vända partiet ryggen.

I valet i december förra året var det många traditionella labourväljare, framförallt i norra England, som röstade på de konservative och Boris Johnson i stället.

Labours enda chans att bli relevant igen var att lyfta fram en kandidat som inte skrämmer bort en stor del av den egna väljarkåren. Den nye ledarens viktigaste uppgift blir att ena partiet. Något han har hyfsade förutsättningar att göra eftersom han är svår att placera i något särskilt läger.

I motsats till Corbyn är Keir Starmer ingen proffspolitiker. Han är jurist i botten med inriktning på mänskliga rättigheter och var under åren 2008-13 statsåklagare för England och Wales. Han valdes in som parlamentsledamot först 2015.

Varken Corbyn eller Blair

Han säger sig vara god vän med Corbyn men vägrar att placera sig varken i Cobyn-lägret eller som anhängare av den förre partiledaren Tony Blair som ledde Labour under dess senaste storhetstid.

– Jag behöver inte ha någon annans namn tatuerad i min panna för att veta vad jag tycker, sade Starmer i en intervju med The Guardian när kampen om att efterträda Corbyn inleddes.

Han betraktas som en rätt tråkig men seriös och kompetent politiker. Han har definitivt inte Tony Blairs karisma men i det läge han tillträder kanske han ändå är rätt för partiet.

Labour måste nu spela rollen av ansvarsfull opposition i det svåraste läget landet stått inför sedan andra världskriget. Det är en roll som Starmer sannolikt är bra på. Han har visat prov på ett betydligt mer statsmannalikt uppträdande än Jeremy Corbyn.

Starmer ägnade en stor del av sitt förinspelade tacktal åt coronakrisen.
Han lovade att han som labourledare inte tänker försöka vinna lättköpta politiska poänger men att Labour kommer att pröva regeringens argument för hur man hanterar krisen.

Förlusten i parlamentsvalet i december var den värsta för Labour sedan 1935. Partiet blev helt överkört när britterna straffade labour för att inte vilja genomföra den brexit som folket röstade för redan 2016. Som partiets brexit-talesman fick Starmer balansera på en mycket slak lina.

Tynande tillvaro

Många förutspådde att partiet skulle tvingas föra en tynande tillvaro under lång tid.

Nu har coronakrisen ändrat på förutsättningarna. En del britter anser att den konservativa regeringen varit för saktfärdig i sitt agerande. Premiärminister Boris Johnson är själv smittad efter att initialt ha vägrat följa rekommendationerna om att inte längre skaka hand. Han har inte riktigt lyckats framstå som den trygge landsfadern som kan ta landet genom krisen på ett bra sätt.

Om Starmer kan få Labour att framstå som en trovärdig och ansvarsfull opposition har man chansen att resa sig snabbare än någon trott.

Partiet har förlorat fyra val i rad. Kan Starmer så så småningom förhindra en femte förlust har han chansen att bli en av partiets stora ledare.