Kändisar – ni kan förändra världen
Jag intervjuar 2003 års Miss Kanada under hennes Sverigebesök. Medan hon svarar på mina frågor går hjärnan över till Homer Simpson-läge, som en flat linje på ett ekg-diagram: Fanvadfinhonär, fanvadfinhonär ?
Efteråt fotograferar jag henne vid hotellporten. Nyhetschefen kommer säkert att använda bildbyråbilder, men jag har med kameran, ifall att. Medan jag försöker koncentrera mig på slutartid, bländare och vitbalans tar Homer över igen: Mmm, miss Caaanadaaa, aarrghrgl.
Väl hemma visar sig hälften av bilderna vara lite ur fokus. D’OH!
Anledningen till intervjun? Äh, vi tar det från början:
Teheran, mars 2005. Tre män försöker våldta 17-åriga Nazanin ute i en park. I självförsvar drar hon kniv och hugger i tumultet en av männen som senare dör. I januari 2006 döms Nazanin till hängning.
Paris. En man läser om händelsen och googlar på Nazanins namn. Han snubblar över en annan Nazanins hemsida.
Vancouver. Nazanin (nr 2) är modell, född i Iran men uppvuxen i Kanada. År 2003 blev hon tvåa i Miss World-tävlingen. Bestört över sin namnes öde startar Nazanin 2 en namninsamling och kontaktar olika organisationer.
Köln. Ända sedan Mina Ahadis make avrättades på dagen av deras bröllop har hon kämpat mot dödsstraff. Mina är på sitt håll redan engagerad i Nazanins fall när hon kontaktas av Nazanin 2.
Med stöd av Amnesty och FN får de Nazanin frigiven den 31 januari. Följande vecka gör de en ”Europaturné” och besöker bland annat EU-domstolen i Strasbourg –?och Sverige. Applåd och jubel. The end.
Fullt så enkelt var det förstås inte. Denna sammanfattning förtäljer inte den tio månader långa emotionella bergochdalbanefärd som Nazanin delger mig och som även beskrivs på hennes sajt, www.nazanin.ca.
Om sjuka lagar leder till att jag får träffa fler Miss World-tjejer på Sverigebesök så är det beviset på att allt ont för något gott med sig!
Fast skämt åsido, det är sjukt att det ska till en snygg kändis för att en dödsdömd minderårigs öde ska fastna på tidningspapper. Och själv inledde jag med Homerdreggelskämt för att vissa inte skulle gäspa och bläddra vidare.
Det faktum att tjejerna har samma namn (Nazanin betyder ljuvlig) men så symboliskt olika öden skänkte visserligen en poetisk dimension till storyn. Men vem skriver om dem som inte har en känd namne?
Anna Nicole Smith dominerar tidningsuppslagen, men Delareh Darabi, Ashraf Kalhori och Malak Ghorbani känner ingen till.
Historien om två Nazaniner innehåller flera lärdomar:
Artister, idrottare, modeller och andra kändisar kan ha en avgörande betydelse om de använder sin berömmelse i humanitära frågor. De ger media en krok att fånga läsarna med.
Ingen handling är oviktig. Om det inte varit för mannen i Paris hade kanske denna händelsekedja inte satts i?gång.
Även en uppfuckad regim som Irans är påverkbar. Under Nazanins andra rättegång sa domaren öppet: Tänk på vad ni säger. Världens ögon vakar över oss.
Och sist men inte minst: det ÄR möjligt för EN individ att skapa förändringar.
Det är lätt att bli uppgiven och förtränga alltför vanliga tragedier, men om Nazanin 2 hade tänkt så skulle Nazanin 1 ha dinglat i ett rep för länge sedan.
Det är bara att lyfta på arslet, tänka ”Nike”, kavla upp ärmarna och ”just do it”. Av Nazanins strålande leende att döma verkar glädjen efteråt vara belöning nog.
Sverige 2007. Du och jag engagerar oss i nästa orättvisa öde som korsar vår väg?