Människor är heliga – inte ideologier
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Mina krönikor om islam (här i Aftonbladet och min förra tidning) har lett till intressanta diskussioner med muslimer, både egna bekanta, vänner till vänner och mannen på gatan. Dags att besvara frågor och förtydliga min ståndpunkt:
Att jag dissar islam innebär inte att jag föredrar kristendom eller judendom. Faktum är att min allra första publicerade kolumn handlade om synen på Jesu död för ”våra synder”.
Vidare har jag svårt för islamkritikerna som tillägger att vi måste värna om våra västerländska värderingar som baseras på ”en kristen värdegrund”. Väst är fritt just för att kristendomens inflytande minskade till förmån för förnuftet, annars hade vi stenat kvinnor… förlåt, bränt häxor som på den goda gamla medeltiden!
Kritik mot kristendomen är dock inte tabu, medan islamkritik fortfarande är kontroversiell.
Jag föddes inte i ett kristet land eller ett judiskt hem och vill inte ge mig på andras tro. Att med mitt ursprung kommentera judendomen kan dessutom missförstås grovt.
Född av muslimska föräldrar i ett muslimskt land har jag en ”inifrån-känsla” för islam som man inte kan läsa sig till. Det är MIN religion jag förkastar, utan ett vi-och-de- perspektiv.
Någon påstod att jag smutskastade muslimer. Det vore lika dumt som att vara svart och dissa mörk hy. Se mig snarare som en färgad som avskyr gangsta rap [religion]! Det skulle inte automatiskt betyda att man hatade svarta musiker [religiösa]. Och absolut inte att man föraktade musik [andlighet], tvärtom!
Varför skulle jag förtala muslimer när hela min familj i Iran är muslimer OCH underbara människor! Även om jag teologiskt sett inte är muslim så är jag det rent ”tekniskt”, etniskt och statistiskt. Om mussar misshandlas på gatorna eller sätts i läger som japanerna under andra världskriget kommer även undertecknad att ryka med.
Det finns felaktiga fördomar om muslimer i?dag, men bara för att vissa ogillar islam av fel anledning kan
inte jag tiga om min sanning. Det är som att kritisera Volvo för att de genom att tillverka bilar möjliggör mer rattfylleri!
– Varför häcklar du inte makten och i?stället ger dig på en svag minoritet?
Det är viktigt att observera skillnaden mellan tro och utövare. Jag ger mig på en ideologi som i 1 400 år dominerat delar av världen och som i?dag formar en miljard människors syn på sexualitet, relationer, mat, klädsel, politik… ja alla aspekter av livet OCH efterlivet.
År 2006 föreslog någon på fullt allvar sharialagar i Sverige! Islam är en sociopolitisk maktfaktor. Att många av dess utövare är diskriminerade i väst och ockuperade och förtryckta i öst är en helt annan (beklaglig) sak.
Som humanist anser jag människor vara heliga. Ideologier är det inte. Folk ska behandlas med respekt, men ideologier tillhör alla och får fritt hyllas eller förkastas. Må de bästa argumenten vinna!
Naturligtvis kör jag inte min åsikt i halsen på folk. Bara om en muslim själv inleder en debatt diskuterar jag islam med denne.
I denna kolumn har jag dock ett ansvar mot mig själv. Att vara ärlig blir viktigare än diplomatisk artighet.
Än viktigare är ansvaret gentemot läsarna: ett utrymme som läses av en miljon människor får jag inte vanhedra genom att bara skriva om banaliteter. Och vilket ämne är angelägnare än en ideologi som påverkar en miljard sinnen?