Mordet på ett vittne i Rosengård borde ha lett till lagens strängaste straff
Mord på ett viktigt vittne i en brottsutredning.
Borde inte en sådan gärning leda till lagens strängaste straff?
Svaret på min retoriska fråga är inte lika självklart som jag föreställer mig att det i förstone framstår som, men innan vi ger oss in i den straffrättsliga labyrinten måste bakgrund och sammanhang skisseras.
Malmö tingsrätt dömde i går tre personer för inblandning i ett mord på en 23-årig man i Malmö i mars 2017.
Kulorna ven från automatgevär i bostadsområdet och när mannen föll döende ihop efter att ha blivit träffad i ryggen gick en av gärningsmännen för säkerhets skull fram till honom och avlossade ytterligare i skott i hans huvud.
Därmed var ett viktigt vittne till ett mord på en 16-årig pojke några månader tidigare röjt ur vägen och om statistik och sannolikhet hade fällt avgörande hade inget av morden klarats upp.
Men så började en avhoppad gängkriminell att prata och då ett norskt företag dessutom lyckades dekryptera en telefon innehållande komprometterande mejl hade åklagare Lisa Åberg tillräckliga bevis för att väcka åtal.
Den misstänkte anstiftaren till mordet är på fri fot och internationellt efterlyst. I gårdagens deldom dömdes två medhjälpare till fyra respektive sju års fängelse för inblandning i brottet.
Och Ahmad Jawad, som enligt åklagaren åtog sig att utföra mordet och som i sin tur rekryterade två skyttar, dömdes till 18 års fängelse.
Det är ett strängt straff. Faktum är att det är det strängaste tidsbestämda straff som över huvud taget går att drämma till med för mord. Men är det verkligen tillräckligt strängt?
Livstids fängelse är reserverat för de grövsta morden. Det är en klok ordning. Om nu lagens strängaste straff regelmässigt döms ut för mord, vad finns då kvar för domstolarna att ta till vid terrordåd med många döda eller utdragen tortyr som långsamt leder till döden?
Det krävs försvårande omständigheter för att ett mord ska medföra livstids fängelse. I lagens förarbeten nämns bland annat om brottet föregåtts av noggrann planering, haft karaktär av avrättning, lett till dödsångest eller gjorts i syfte att tjäna pengar.
Omständigheter som i allra högsta grad föreligger i detta fall. Mordet planlades under lång tid och involverade flera personer. Gärningsmännen har fått betalt.
Brottet var dessutom hänsynslöst då automatgevär användes utomhus vid en tid på dygnet då många rör sig utomhus.
Och även om händelseförloppet var kort måste offret ha känt stark skräck och dödsångest.
Dessutom: Att släcka ett vittne till ett grovt brott kan även vara ett angrepp på rättsstaten. Ett brott som kan leda till att människor drar sig för att vittna även i fall som inte har någonting med det här att göra.
Nu är inte motivet helt klarlagt, men med mord som det här stärks den organiserade brottslighetens kollektiva kapital av hotfullhet.
Jag säger inte att Malmö tingsrätt har gjort fel. Värt att notera är att åklagaren yrkade på antingen 18 års fängelse eller livstid. Domstolen ansluter till det synsättet.
Men det hade varit bättre med skarpare praxis för brott av det här slaget än det som politikerna nu planerar, att göra livstid till normalstraffet för mord.