Det är något magiskt med Slussens guldbro

Vi tillhörde inte dem som hängde ut röda tyger från fönstret i protest mot nya Slussenbygget i Stockholm.

Ändå gillade jag den gamla klöverbladskorsningen, byggd på 30-talet som en av de första i Sverige och i världen.

Den var en för sin tid mästerlig arkitektonisk lösning av Slusseneländet, flaskhalsen med köer som då plågat stockholmarna i många år. Och när högertrafiken infördes 1967, mot svenska folkets vilja, var det bara att skylta om. Slussen fungerade lika bra som förut.

 

Men trafikkarusellen förslummades vartefter. I en del ögon var det farligt att röra sig till fots i området om nätterna på grund av invandrarna. Under rekordåren hade det flyttat 450 000 finländare till Sverige. Fördomarna om dem som grupp liknade dagens åsikter om flyktingar. Alla drogs över en kam. Det hette att “finnpajsarna” var konstant berusade och alltid bar kniv.

Visst kunde det hänga en eller annan överförfriskad finländare vid Slussen, kanske i väntan på kommunalt färdmedel till Gustavsberg eller uppropet till dagens knog i hamnen. Och visst köpte jag själv en gång mitt i natten en kvarting brännvin av en finsk langare i Gula gången.

Fast utan finländarna – och grekerna och jugoslaverna – hade industrin i Sverige inte fått samma uppsving. Men det är en annan historia.

 

Det är svårt att gå förbi bygget av nya Slussen. Vi som är intresserade av stora maskiner och konstruktioner fastnar gärna i beundran.

Vilket leder oss till guldbron.

Det är nämligen något magiskt med den.

Få svenskar har sett konstruktionen i verkligheten. Ändå har det skrivits spaltkilometrar om den. Den väger närmare fyra miljoner kilo. Den är 140 meter lång och 45 meter bred. Kort sagt, en rejäl pjäs, som kostat 200 miljoner kronor. Hittills…

Problemet är att den aldrig kommer. Finns den ens? Är den ett påhitt, en bluff, skapad av den djupa staten?

Nej, jag tror att den existerar och vill gärna se den i verkligheten.

 

Det går nämligen inte en dag utan att vi flera gånger kollar positionen för Zhen Hua 33, det kinesiska specialfartyg som bär guldbron. Hon hade legat länge och cirklat i vattnen mellan Faro och Tanger, i väntan på bättre väder.

Men just när jag skrivit så här långt så... applikationen i mobilen meddelade att Hua Zhen 33 gjorde 10 knop mot nordväst. Hon rundade Sagresudden i går natt, och gick vidare norrut längs Portugals kust. Men efter lunch igår så drog hon ned farten igen i höjd med Lissabon. Sent på kvällen låg hon fortfarande där och drev runt.

Biscayabukten en bit norrut är ökänd för stormar och väderomslag. Vågorna blir höga när Atlanten trycker på mot kontinentalsockeln. Väderprognosen för området lovar kuling och sexmetersvågor de närmaste dagarna. Den märkliga frakten, som bara blir dyrare och dyrare, drar alltså ut ytterligare på tiden.

Hur, om eller när guldbron kommer på plats kan det i alla fall bli en riktig folkfest.


På lördag öppnar båtmässan i Älvsjö. Båtsäsongen närmar sig. Dags att bli medlem i Sjöräddningssällskapet, om ni inte redan är det. 2 200 frivilliga vid 72 stationer gör fantastiska insatser som inte kostar skattebetalarna en krona. Som medlem får man gratis hjälp även om det inte är en nödsituation.

Vid det här gamla ekbordet någonstans i Roslagens skärgård satt Calle Schewen och blandade fredligt sitt kaffe med Kron. Dessutom satt Evert Taube där och skrev valsen med den förres namn.

Ekbord i Roslagens skärgård.

Följ ämnen i artikeln