Ulf Kristerssons smekmånad är över
Smekmånaden är över för M-ledaren Ulf Kristersson.
Det räcker inte längre att partiet bytt ordförande för att opinionssiffrorna ska fortsätta uppåt. Det krävs mer.
Ulf Kristersson fick en smakstart som M-ledare. Det räckte med att partiet bytte ordförande och verkade någorlunda rimlig för att stödet skulle öka för Moderaterna.
I augusti, samma månad som Anna Kinberg Batra meddelade att hon skulle sluta som M-ledare, sade 16 procent att de skulle lägga sin röst på Moderaterna om det vore val i dag.
Redan månaden efter, medan hon var en lame duck och innan Ulf Kristersson ersatt henne, hade stödet ökat till 16,5 procent.
Efter partiledarskiftet ökade andelen som skulle rösta M-blått successivt till 23,7 procent i den nya partisympatimätningen från Aftonbladet/Inizio. Det är på exakt samma nivå som partiet låg på i decembermätningen.
Det innebär att smekmånaden för Ulf Kristersson är över efter drygt tre månader som M-ledare. Nu räcker det inte längre att partiet bytt ordförande för att opinionssiffrorna ska fortsätta uppåt. Det krävs mer.
Alltså måste Ulf Kristersson kavla upp ärmarna och säga mer än att ”det krävs fler vuxna i rummet”. Han måste gå till offensiv, både mot sin huvudmotståndare Stefan Löfven men också i politiska frågor.
Problemet är att Kristersson har svårt med det. I det första fallet för att han inte är en svartvit person utan gärna ser gråskalan också. Det gör generalangrepp svåra.
I det andra fallet beror det på att partiet nyligen haft stämma och lagt fast sin nya politik, en politik som Kristersson givetvis står bakom. Att helt plötsligt kasta ur sig något nytt, utan att själva verkligheten har förändrats, kan därför reta upp de partiaktiva.
Om Ulf Kristersson ska bli statsminister i höst, och det vill han såklart, krävs dock att inte bara Moderaterna gör ett hyfsat val utan också de övriga partierna i Alliansen.
Centerpartiet är på den punkten inget problem. Stödet ligger stabilt över det senaste valresultatet och stämningen i partiet är god.
Men för både L och KD ser det mer bekymmersamt ut och om man ska vara riktigt ärlig är det bara det ena av dessa båda partiers stöd som Ulf Kristersson kan göra något åt. Åtminstone såvitt man vet.
Genom att öka stödet för Moderaterna kan benägenheten att stödrösta på Kristdemokraterna öka. De senaste valen har KD klarat sig kvar i riksdagen genom att moderatväljare har taktikröstat på Ebba Busch Thors parti.
Men i takt med att stödet för Moderaterna sjunkit har också benägenheten att rädda KD kvar i riksdagen minskat. Men skulle Kristersson lyckas få upp stödet för Moderaterna en bra bit över 2014 års nivå, 23,3 procent, påverkas sannolikt Kristdemokraterna i positiv riktning.
Samma inflytande har inte, eller har i vart fall inte haft, Ulf Kristersson och hans parti över Liberalerna. Men i vissa fall ligger Liberalerna med Jan Björklund i spetsen sämre till än Kristdemokraterna.
Stödet för Liberalerna har i Aftonbladet/Inizio legat under fyra procent sedan i september förra året. Medan stödet för KD legat över den spärr på minst fyra procent av rösterna som avgör om ett parti kommer in i riksdagen eller inte sedan februari 2017.
Ingen har vunnit ett val genom att sitta med armarna i kors och vänta på att vinden kantrar i rätt riktning. Det gäller även Ulf Kristersson.
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.