Fridfullare bland muslimer än bland kristna fyllon
Williamson, West Virginia.
Ropen börjar strax efter tre på morgonen.
Det börjar som tjoanden, de läten män ger ifrån sig efter att ha arbetat en vecka under strikta förhållanden, män som oroar sig för sin ekonomi, män som äntligen får släppa på trycket. Så låter de när de druckit en kväll och halva natten. En del kvinnor också.
De ylar som vargar. De skrattar högt på det överdrivna vis bara berusade skrattar.
Jag ligger i mörkret och lyssnar. Mountaineer Hotel, Williamson, West Virginia. Kolets hjärta. Staden var rik en gång. De massiva stenhusen säger att det fanns pengar och män med makt här. Nu är de tomma.
Bara hotellet är kvar. Lobbyn är inte förändrad sedan fornstora dagar. Allt blickar tillbaka. Bilderna. Modelltågen med kol i glasmontern. Skoputsarens stol. Svartvita foton på president John F Kennedy som bodde här en gång. Ljusstakarna sägs vara likadana som Vita husets.
Hotellet är fullbokat. Något jubileum. Gamla människor. Vi fick de två sista rummen.
I taket snurrar en fläkt sakta. Vispar runt den fuktiga luften. Så ska det vara. Jag ligger utan lakan på den mjuka sängen.
Männen ropar men det hörs inga ord, bara en ljudmatta av skrin.
Fläkten rör sig som en mörk skugga uppe i taket. Hur många hotell har jag inte bott på. Sängar så skitiga att jag dragit mig för lägga mig. Sängar täckta av sot efter krigens bränder. Sviter så stora att jag inte fattat vad jag ska ha alla rummen till. Rum så små att det inte funnits plats för väskan ens. Hundratals hotell. Fantastisk lyx, beklämmande fattigdom.
Nu kan jag urskilja några ord. Vad får dig att tro! Vad får dig att tro att...! En kvinna. Snart börjar de slåss.
Mörkret en tidig morgon är detsamma men ljuden skiljer hotellen åt.
En kväll för länge sedan gick jag genom en stad i Marocko. När jag kom till hotellet insåg jag att jag varit med om något märkvärdigt men jag visste inte vad. Vad var det jag upplevde nyss. Så kom jag på det. Lugnet. Vänligheten. Ingen spänning i luften.
Inga fulla eller dragna människor på gatorna. Muslimer dricker inte. Sedan dess har jag tänkt på det många gånger. Den stillsamma, avspända atmosfären i Mellanöstern och Centralasien.
Jag har pratat med en del invandrade muslimer i Sverige om det. En sa att han chockerades första gången han såg en full människa. En läkare sa att han slutat gå på personalfesterna. Han ville inte se kolleger bära sig åt som barn och uppleva hur cheferna förnedrade sig.
En stor del av den västerländska våldsbrottsligheten är kulturellt betingad. Den är kopplad till rituella alkoholintag under helger och högtider. Det vet alla. Tog vi bort alkoholen skulle mängder av mord, dråp och andra tragedier förhindras.
Det priset vill vi inte betala.
Alkoholen är för stark del av vår identitet. Vi njuter för mycket av vin, öl och helgdagens snaps.
Ropen blir högre nedanför fönstret. De kanske börjar skjuta. Alla har vapen här. I går var vi ute med en kristen socialarbetare som hade en niomillimeters pistol under sätet på sin gula Dodge Challenger. På fritiden kör hon Kawasaki Ninja.
Börjar de skjuta drar jag upp rullgardinen och tittar.
Tunga tåg rullar genom staden. Tre sammankopplade diesellok drar hundra vagnar. Dova vibrationer fortplantar sig genom marken. Loket ger signal, en genomträngande mistlur 80 mil från havet. Det svarta kolet är på väg. Förr var det en signal om välstånd och framsteg. Nu är det en dinosauries förtvivlade läte.
Ropen nedanför fönstret blir lägre. Kvinnan med den anklagande rösten har tystnat. Det smäller i bildörrar. Motorer startar.
Snart ljusnar det och en ny arbetsdag börjar.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.