Som en saga med sorglig början – och sorgligt slut
Jag sitter sysslolös på ett hotellrum i Göteborg och surfar utan mål och mening, följer flödet, rullar med punschen, blir länkad hit och dit, fram och tillbaka, jag far och flyger som en vante i vinden, alla som vill ha mig får mig. Jag hamnar till sist på familjeliv.se och hittar en berättelse som gör att jag lägger ankar.
En kvinna lever i en samborelation med en man. Mannen hade en dag glömt stänga ner datorn och lämnat alla internet-flikar öppna. Hon ville väl inte snoka, men hon kunde inte låta bli att se att en av hemsidorna var en nätdejtingsajt. En ilning genom kroppen. Vad är det som pågår? Hon noterade hans användarnamn på dejtingsajten och stängde datorn.
Lite senare den kvällen. Kvinnan registrerar sig på dejtingsajten, fyller i uppgifterna om sig själv. Hon beskriver sig som ”en sensuell kvinna med passion för god mat, vin, choklad och äventyrliga partynätter”. Och så tar hon kontakt med sin sambos användarnamn. Skriver ett inbjudande meddelande till honom i annat namn.
Lite senare den kvällen. Mannen nappar på betet. Han svarar henne, flörtig och ivrig i tonen. Så inleds en tid av intensiv kontakt. Och det är en omtumlande bild: Kvinnan ligger i soffan i lägenheten, sambon sitter med sin dator tre meter bredvid. Och de skriver långa brev till varandra. Hon gillrar sin fälla försiktigt och tålmodigt. Han blir alltmer intim. ”Hur smakar dina läppar? Jag tror att dom smakar som en sommardag i juli”, skriver han en kväll.
Efter några dagar föreslår han att de ska ses. Det visar sig nämligen att de bor i samma stad. Vad är oddsen för det? Det är ju som att det är menat att hända! De bestämmer att de ska ses på en kinakrog i stan, klockan 20 nästa dag.
Texten är trollbindande. Den är skriven av kvinnan i fråga. Och hon skriver det en timme innan hon ska gå till kinakrogen för att konfrontera sin sambo. Hon har sagt till honom att hon måste iväg i kväll och hjälpa en väninna att måla en vägg. Han har inte haft några invändningar mot det. Han väntar på att hon ska ge sig av, så att han kan göra sig i ordning för att träffa sin hemliga kärlek.
Kvinnan är nervös, skriver hon i inlägget.
Och så tar texten slut.
Det är bland det starkaste jag läst. Det är som en saga, med sorglig början och sorgligt slut. Jag undrar så vad som hände på kinakrogen. Och vad som hände sen. Men det berättar inte historien. Jag fick bara inledningsscenen, men långfilmen fortsätter
i det tysta, någonstans i Sverige.