Regeringen vacklar inför pöbeln medan sju svenska barn lider i ett fångläger

Sju föräldralösa svenska barn, från åtta års ålder ner till spädbarn, befinner sig i ett fångläger i Syrien. De är sjuka och undernärda och riskerar att dö inom kort.

Det ser ut som ett mycket enkelt problem, både moraliskt och praktiskt. Det är bara att omgående hämta hem dem. 

Att det inte sker, att regeringen käbblar inbördes om saken, kan förefalla obegripligt. 

Dessvärre är det inte obegripligt. Regeringen är rädd för den pöbelopinion som hävdar att just dessa barn saknar människovärde och att de förtjänar att dö eftersom deras föräldrar var anslutna till nutidens värsta terrororganisation IS.

Den typen av naket barbari kan regeringen förstås inte instämma i. Särskilt justitieministern Morgan Johansson och inrikesministern Mikael Damberg trasslar istället med byråkratiska invändningar, den ena mer löjeväckande än den andra. ”Regeringen kan inte operera i området, det är inte säkert” (Damberg).
”Situationen för barnen är komplicerad, både rättsligt och säkerhetsmässigt” (både Damberg och Johansson). UD:s talesperson har i några dagar hävdat att det skulle krävas en begäran från den kurdiska administrationen i området för att Sverige skulle kunna agera. 

Allt det här är skitprat. De sju föräldralösa barnens situation är förfärlig, men inte det minsta komplicerad. 

Man behöver bara göra det lätta tankeexperimentet att det hade rört sig om sju barn till döda socialdemokratiska kommunpolitiker i Katrineholm för att inse den saken. 

Sådana barn hade omgående och utan diskussion hämtats hem. Det är alltså de sju barnens härkomst som är problemet. Deras far är den totalstollige svensk-norske terroristen Michael Skråmo.
Därför har det uppstått en hatisk opinion inom landets extremhöger som vill att barnen skall överges som straff för att de valt fel föräldrar.

Att regeringen vacklar inför en sådan pöbel är en skam för Sverige. 

Barn är oskyldiga i förhållande till sina föräldrars eventuella brottslighet. Det är så självklart att det inte behöver diskuteras. Inte ens de konstrande ministrarna Morgan Johansson och Mikael Damberg skulle komma på tanken att offentligt hävda något annat. 

Ändå låter de sig skrämmas av en pöbel som uteslutande består av så kallade nationalister och högerextremister. Det är inte politiskt begripligt. Inte ens bombliberalerna i DN eller Expressen visar minsta förståelse inför regeringens konstrande. Till och med DN:s ledarskribenter är rasande:

”Det är ovärdigt en civiliserad demokrati att låta denna barbariska människosyn vinna, ovärdigt en anständig rättsstat – ovärdigt oss.

Sverige måste se till att få hem de här syskonen nu” 

(DN:s ledarsida 10 april).

Jag kunde inte ha formulerat det bättre själv.  Och det är sannerligen inte ofta jag upplever det när jag läser en liberal ledartext.

För övrigt anser jag att...

… Julian Assange må vara en stolle och skitstövel. Men också en sorts hjälte som avslöjade amerikanska krigsförbrytelser i Irak och Afghanistan. Kommer han till Sverige får vi slåss för att han inte utlämnas till USA.

… det vore på tiden med en seger för Djurgården i den kommande hockeyfinalen. Bucklan måste hem till Stockholm igen.