Vem vill pissa på sig själv?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Alla har vi någon gång pissat på oss. Man var barn, visste inte bättre och kunde inte kontrollera sig. Så man gav upp. Det var faktiskt rätt skönt när värmen spred sig längs benen!
Dock inte speciellt länge: snart klibbade kallt tyg mot låren och det lät splosh splosh när man gick eftersom strumporna var genomblöta.
Tänkte på det när jag nyligen pratade med några grabbar i Rosengård:
”Vi har inget att göra.”
”Polisen behandlar oss som djur.”
”Det bor inga svenskar här.”
Dessa var skötsamma killar. Jag önskar att jag kunde snacka med de som var ansvariga för senaste bråken och säga följande:
Sant, det är dåligt att staten låter alla invandrade bo i samma område. Vissa poliser borde inte få fortsätta vara det. Det är dåligt om det för 8 000 ungdomar bara finns en fritidsgård. Visst.
Men hur jag än vänder och vrider så blir slutsatsen att ingen vettig människa pissar på sig själv. Översatt till förortssvenska: man fuckar inte upp sin egen hood.
Nu menar jag förstås inte att ni ska sabba i andra områden, utan att när ni förstör så förstör ni för er själva, era vänner och grannar, inte, poliser, politiker eller journalister.
Det finns inga ursäkter för mordbrand, hur knasigt ens liv än är. Att dessutom göra det i sitt eget område är bara korkat!
Det är som om Don Vito Corleone skulle lägga ett avhugget hästhuvud – i sin egen säng.
Tar Hannibal fram Chiantiflaskan och tuggar på sin egen arm? Försöker Rocky måtta uppercuts på sig själv? Stoppar Stålmannen kryptonit i rumpan när han är uttråkad? Duschar Bruce Willis i bensin, mumlar ”yippee ki yay, mammaknullare” och släpper tändaren – på sig själv?
Jag vet att ni gangsta-wannabes vill vara Scarface, men hur coolt är det att säga ”say hello to my little friends” om man syftar på Ali, 11, eller Mehmet, 12, som svansar efter en i brist på bättre vetande? Till och med Tony Montana själv (som syftade på sin M16- automatkarbin och M203-granatkastare) var bara cool i ett par minuter – tills han dog.
”Inget jobb?”
Klagar John ”Die Hard” McClane över den uppenbara orättvisan i att han har glassplitter i fötterna samtidigt som bad guys försöker döda honom? Tänder han av ren frustration eld på hela Nakatomi plaza?
När den typiske actionfilmssnuten blir av med sin ”badge”, gnäller han då över dumma FBI och över att han inte har en jobblokal?
Sa MacGyver någonsin: ”Jag har inga vapen?” Det han saknade skapade han med vad som fanns till hands.
Jag nämner korkade actionfilmer, men det finns ändå lite visdom i dem: actionhjälten är inte hjälte för att han skjuter folk, utan för att han Gör Vad Som Behöver Göras. I stället för att klaga på andra biter han ihop och kämpar mot alla odds. Planeten, staden eller familjen – till syvende och sist räddar han folk. Och sig själv.
Ni behöver ”plocka ut glassplittret ur fötterna” och rädda er själva ur offermentaliteten. ”Staten gör inget?” Vad gör du själv för ditt område?
Medierna måste å andra sidan sluta fokusera på buset. De som bråkade var vaddå, 40 utav 8 000 ungdomar? 0,5 procent!
På Diabaté Dialy Morys boxningsklubb träffade jag den största samling artiga ungar jag sett i mitt liv. Den största orättvisan i Rosengård är att ni fåtalet bråkiga snor all uppmärksamhet från den skötsamma majoriteten som förtjänar den bättre.
”Det finns inget att göra” – my ass. Det finns mycket, alldeles för mycket, att göra.