Alla helgons dag var också ’hokuspokus’
De föder massor av barn. De indoktrinerar oss med religiös propaganda. Dessutom är de terrorister.
Låter det bekant?
Fram tills för några decennier sedan handlade fördomarna inte om muslimer i slöjor, utan om de mysko katolikerna.
I Sverige lyfter vi gärna fram vår förträffliga känsla för demokrati, men grejen är att religionsfriheten infördes pinsamt sent här om man jämför med övriga Europa.
Slagit igenom hemma i stugorna verkar den, med tanke på skräcken för islam, knappt ha gjort än.
Först en bit in på 50-talet fick svenska katoliker jobba som lärare, läkare eller sjuksköterskor. Ja, det är sant! Att sitta i regeringen var omöjligt för alla som bad någon annanstans än i den sanktionerade statskyrkan. Medierna rapporterade om ”katolska faran” och varnade för ondskefulla mörkermän som spred papist-propaganda och förstörde svensk kultur.
Den elake jesuitprästen var en vanlig nidbild, den tidens Muhammedkarikatyr.
Det såg likadant ut i USA, där antikatoliken Paul Blanshard – 50-talets motsvarighet till Sion-rörelsens Pamela Geller – skrev främlingsfientliga stridsskrifter om hotet från Vatikanen. Kritiken mot presidenten John F Kennedy handlade inte minst om hans suspekta katolska tro, som påstods strida mot fina amerikanska värderingar. Kan vara värt att påminna om i dag, när Obama anklagas för att vara smygmuslim och moskéer attackeras i Missouri och Illinois.
I England, ett annat kärt tillhåll för counterjihad-gänget numera, firades i veckan den årliga bonfire night – en festlighet där man eldar krucifix, Guy Fawkes-figurer och påvedockor på bål, som en påminnelse om det djupt rotade katolikhatet.
Så varför tjatar jag om detta just nu?
Kanske för att SD:s pressekreterare Linus Bylund skrev på Twitter härom veckan att han förklarat för sin dotter att halloween inte är en Sverigevänlig högtid.
Till skillnad från alla helgons dag, då svenskar enligt Bylund ”under respektfulla och eftertänksamma former minns sina döda”.
Någon borde berätta för honom att ljusen på gravarna också är en främmande tradition, som fram till mitten av 1900-talet, när alla helgons dag blev en helg i almanackan, inte riktigt ansågs höra hemma här.
Precis som, säg böneutrop, var det farligt hokuspokus söderifrån.