Rebellernas chanser är minimala

Lena Mellin: Lika troligt att de lyckas som att vinna 250 miljoner på Lotto

Daniel Suhonens utbrytargrupp har små eller inga chanser att uppnå sitt mål, att styra om Socialdemokraterna.

Precis som de flesta andra partier är det toppstyrt. Rebeller gillas inte.

Att det skulle komma kritik, och skarp sådan, mot Stefan Löfven och resten av S-toppen efter regeringsöverenskommelsen med MP, C och L är inte förvånande.

”Januariavtalet” innebar en kraftig högervridning. Särskilt i jämförelse med förra mandatperioden då Socialdemokraterna samarbetade med Vänsterpartiet, inte med ett par borgerliga partier.

 

Märkligare är att det tagit flera veckor innan motståndet formerat sig. Vänsteroppositionen inom socialdemokratin är visserligen i minoritet. Men det är en högljudd sådan när deras företrädare tycker att partiet fjärmar sig från målen om utbyggd välfärd och ekonomisk utjämning.

Till formen är Suhonens skapelse, ”Reformisterna”, en partiförening som är, eller vill bli, medlem i Stockholms arbetarekommun, ett välkänt vänsterdistrikt (S).

Men trots det är deras chanser att lyckas styra om kursen för Socialdemokraterna minimala. Ett ypperligt tillfälle skulle kunnat ha varit partiets kongress Örebro i slutet av mars. Men mycket litet talar för att Suhonen och hans kombattanter skulle bli framgångsrika där.

 

Skälen till att ”Reformisterna” har en brant uppförsbacke framför sig är åtskilliga. Det första är att Socialdemokraterna, liksom de flesta andra svenska partier, är toppstyrt. Det är ytterst sällan som partiledningen inte får som den vill och just nu vill Stefan Löfven kalla Socialdemokraterna för ett mittenparti.

I det här fallet är det dessutom så att både partistyrelse och riksdagsgrupp gett överenskommelsen sin välsignelse. Partiets demokratiska process har skötts enligt regelboken. Rebellernas stöd uppifrån är svagt.

Det andra skälet är att det är svårt, ens om man har en långsiktig plan, att reformera ett parti inifrån. Fråga Fredrik Reinfeldt. Han lyckades, i alla fall temporärt, efter ett katastrofval då krismedvetandet var högt. 

Socialdemokraterna gjorde visserligen sitt sämsta val sedan Sverige blev en demokrati förra året. Men eftersom siktet var inställt på ett ännu sämre resultat så finns inget krismedvetande eller utbrett missnöje att exploatera.

Daniel Suhonen och hans kamrater i ”Reformisterna” slåss alltså även på den här punkten i motvind.

Det tredje, och kanske tyngsta, skälet till att Suhonen kommer att få det svårt är att det redan finns en etablerad vänsterrörelse på den sidan av Socialdemokraterna. Nämligen Vänsterpartiet.

 

V-ledaren Jonas Sjöstedt har gjort mycket klart att han och hans parti kommer att ägna sig åt en massiv, närmast malande, vänsterkritik av de fyra partierna bakom januariavtalet och den politik de vill genomföra.

Vänsterpartiet gjorde redan i höstas ett av sina bästa val genom tiderna och Socialdemokraternas högergir har knappast försämrat förutsättningarna för fortsatt framgång.

Socialdemokraterna må, som parti, ha en gammal och ingrodd aversion mot Vänsterpartiet. Men det gäller sannolikt inte dagens lättflyktiga väljare. De associerar inte V med en revolutionär rörelse som vill kasta landet över ända. Utan ser V mer som det är i dag, radikala vänsterreformister.

 

Ett fjärde skäl är att det, såvitt jag vet, är bäst att tillägga, inte finns något internationellt exempel på att ett S-parti likt det svenska låtit sig radikaliseras av en rebellisk vänsterfalang.

Ett, inte särskilt närliggande, exempel skulle kunna vara spanska Podemos, ett nytt parti som bilades 2014 för att bekämpa korruptionen. Men det var alltså ett parti som stod på egna ben redan från början – och som snabbt blev framgångsrikt.

Vilka är då personerna bakom ”Reformisterna”? Jag inskränker mig till de tre som skrev under debattartikeln där de presenterade sig själva i Dagens Nyheter.

 

Daniel Suhonen är en känd representant för Socialdemokraternas vänsterfalang. Han har varit redaktör för SSU:s tidning Tvärdrag och för idétidskriften Tiden (S). För närvarande chefar han för tankesmedjan Katalys som ägs av fem LO-förbund.

Markus Kallifatides, (son till Theodor) är docent vid Handelshögskolan som inte gjort sig känt som ett vänsternäste, tvärtom. Han är okänd i partisammanhang.

Inte heller Sara Karlsson har slagits på barrikaderna men satt i riksdagen för Socialdemokraterna i nära åtta år. Hon lämnade i våras.

 

Svenskt partiväsende karaktäriseras inte av för många engagerade och förändringsvilliga personer som är beredda att slåss för sin sak. Det är tyvärr för få som är villiga att riskera sina positioner för det.

Ur dem aspekten är ”Reformisterna” en frisk fläkt. Men deras chanser att lyckas är ungefär lika stora som att vinna 250 miljoner på Lotto. Det har ingen gjort än.

Fotnot: Högsta vinsten hittills på Lotto är 234 miljoner.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.