Charterförakt är klassförakt

Inte mycket har förändrats, men det visste jag inte som barn. Tio år i rad sparade min mormor och morfar sin fattigpension för att kunna bjuda med mig till solen. Samma strand, samma hotell, samma krogar.

Det finns svenskt kaffe på hotellet.

I snabbköpet ­intill står svenska kvällstidningar mellan svenska formfranskor och svensk marmelad och en och annan reinkarnation av Stig-Helmer.

Jag står vid godishyllan och fluktar på italienska (men assimilerade) choklad­ägg. Tänker på ett femtio år gammalt citat ur Dagens ­Nyheter:

”Nästan ingen åker till Mallorca utan att be lite om ursäkt.”

Inte mycket har förändrats, men det visste jag inte som barn. Tio år i rad sparade min mormor och morfar sin fattigpension för att kunna bjuda med mig till solen. Samma strand, samma ­hotell, samma krogar.

Svenska menyer, svenska coverdansband. Spanska servitörer som kände till Klas Ingesson.

Sedan växte jag upp och läste på universitet och ­lärde mig att solsemester är någonting smaklöst.

Kanske är det solen. Den indikerar ju vila. Det är liksom ingen riktig resa om man ­inte flyger drake med rabiessmittade gatuhundar vid någon frusen insjö i Kirgizistan.

Kanske är det charter­formatet. Bara ett svenne­sviskon har osmaken att ­boka flyg och busstransfer och hotell med ett klick. På senare år har jag till och med sett hur snorungar ur den kultiverade medelklassen åker på ”ironisk charter”. När jag berättar för bekanta att jag ska till solen får jag höra att ”charter har blivit hippt igen”. Kanske som en uppmuntran, men ändå:

Dricker du en San Miguel så dricker du en San Miguel oavsett hur mycket ironi det ligger bakom.

Charter har aldrig varit hippt och kommer aldrig att bli. Charter skapades för att vanligt folk - inte bara rika - skulle få möjlighet att vila ut i solen.

Snobbar som har problem med det är antagligen också av åsikten att ens människovärde höjs om man dricker självtorkat matcha-te i en airbnb i Portland och att det sänks om man väljer svenskt kaffe till frukostbuffén på Kanarieholmarna.

Runt två miljoner svenskar reser till Spanien varje år. Det kanske inte ska glömmas i en tid då populister försöker hetsa folket mot en påstådd elit.

Stig-Helmer ska­ ­inte be om ursäkt. ­Inte min mormor och morfar eller ­någon annan ­familj ­heller.

För charter­förakt är inget ­annat än ­gammalt ­hederligt klassförakt.

Följ ämnen i artikeln