Statsministrarna lurade inte ens sig själva
Ett lika välregisserat som falskt pr-jippo.
Där stod Sanna Marin, statsminister i Finland, och låtsades som att Nato ännu är en öppen fråga medan kameror smattrade och reportrar knuffades.
Klädd i svart skinnpaj, ett plagg som en ledande svensk politiker aldrig skulle våga ha på sig förutom möjligen vid besök på sitt partis ungdomsförbunds årsstämma.
Marin hade just anlänt till Sverige och Stockholm och Villa Bonnier i Diplomatstaden och välkomnades av sin svenska kollega, Magdalena Andersson.
Duon inledde showen med en kort promenad längs med Djurgårdsbrunnsviken där änder tjattrande skötte sina egna affärer och joggare flåsade förbi med livvakternas bistra ögon på sig.
Det heter photo opportunity på vår tids svenska; en möjlighet för politiker att få utrymme i tidningar utan att anstränga sig, en möjlighet för tv och tidningar att få bilder med likaledes minimal ansträngning.
Klockan var strax efter tolv och Villa Bonniers trädgård var full av mediefolk från Sverige och Finland och USA.
Det var en presskonferens av det där slaget som är brukligt i internationella sammanhang, två frågor till svenska medier, två till finska.
TT fick den ena frågan. SVT och TV4 drog lott om den andra. SVT vann.
Andersson och Marin pratade på som endast rutinerade politiker kan prata, väldigt många ord med väldigt lite innehåll.
– Ryssland är vår granne, sa den finska statsministern i en imponerande i uppvisning av kunskaper i geografi.
– Man måste analysera saker väldigt noggrant, sa den svenska statsministern och lät som att hon försökte förklara för allmogen att en Natoansökan är en helt annan sak än att bestämma om det ska bli kött eller fisk till middag.
Det fortsatte på samma sätt.
– Vi i Finland måste ställa oss frågan hur vi kan undvika krig.
– Det vägval som Finland gör kommer såklart att påverka oss.
Vem försökte de egentligen lura?
Finska politiker har varit ute på turné de senaste veckorna och krattat manegen hos nästan samtliga Natos medlemsländer.
Svenska ministrar har hummat och mumlat och startat en intern ”säkerhetspolitisk dialog”, vilket översatt från socialdemokratiska betyder rättning i ledet.
Frågan är inte om de två nordiska länderna går med i Nato. Frågan är när.
– Beslutet kommer att fattas inom veckor, inte månader, sa Marin.
– Jag ser ingen anledning att skjuta på beslutet, sa Andersson.
Jag hade missat deadline för pressackrediteringen, men hade det bra på trottoaren utanför tomten.
Ända tills chefen ringde och sa att jag syntes i direktsändning och vänligt undrade om jag kunde flytta på mig.
Nyfikna stannade till. Livvakterna fortsatte att se bistra ut. Änderna pratade på nere vid vattnet.
20 minuter hade passerat, politikerna skulle snart in i huset för att äta lunch, Marin skulle om någon timme sätta sig på ett plan tillbaka till Helsingfors.
Villa Bonnier, 1981 överlåten av makarna Gerard och Elisabeth Bonnier till staten för att nyttjas av regeringen och riksdagens talmän, har säkert en anständig matsal.
Det här är nämligen inte vilken adress som helst.
I huset till vänster bor en känd företagsledare och miljardär, kåken till höger ägs av Saudiarabien och står för det mesta tom.
– Jag kan inte ge någon exakt tid för beslutet, men det kommer att gå fort, sa Marin.
– Det är en väldigt allvarlig situation, sa Andersson.
En gång i världen kallades de billigaste platserna i en teatersalong för galleriet, de sämsta stolarna där den breda massan underhölls med enkla och publikfriande berättelser.
Många år sedan nu, men en språklig bild lever än i vår tid kvar.
Ett spel för galleriet.