Den märkligaste valrörelsen jag varit med om
LONDON. En av huvudkandidaterna håller sig borta så mycket han kan.
En annan vägrar prata om den viktigaste frågan i valet.
Det är onekligen lite av dårhus över det brittiska valet.
Jag har bevakat nästan varje val på plats i det brittiska kungadömet sedan 1997. Men aldrig har jag varit med om en så här märklig valrörelse.
Till att börja med är den nästan osynlig i det offentliga rummet. I London med omnejd har jag inte sett en enda valaffisch. Däremot fylls min inbox dagligen av dussintals pressmeddelanden från de olika partierna där de antingen tar heder och ära av motståndarna eller presenterar någon ny reform som de hoppas ska ge extra röster.
När det däremot gäller att kunna följa partiledarna på deras olika valaktiviteter är det mer eller mindre tvärstopp när det gäller de konservativas ledare Boris Johnson.
Premiärministerns taktik i denna valrörelse har paradoxalt nog varit att synas så lite som möjligt och bara på sina egna villkor. Endast en liten grupp av mestadels ”trogna” medier får reda på var Johnson ska kampanja.
Mestadels handlar det om lättsamma framträdanden på någon julmarknad, jonglera lite med en fotboll, dricka en pint eller hålla upp en stor fisk.
Aktiviteter som får Johnson att framstå som en kul men högst vanlig kille som alla kan identifiera sig med.
Eftersom Johnson nästan hela tiden lett rätt stort i opinionsmätningarna handlar hans valrörelse om en enda sak: att undvika misstag.
Därför hoppade han av en intervju med BBC:s skjutjärnsreporter Andrew Neil som är känd för att grilla partiledarna extra hårt. Ingen annan partiledare har tidigare avböjt att låta sig intervjuas av Neil. Men Johnson och hans stab tyckte att risken var för stort att han skulle bli bortgjord. Då var det bättre att ta kritiken för att han vägrade ställa upp.
Riskminimeringstaktiken fungerade rätt bra ända tills två dagar före valet då Johnson vägrade titta på en bild av en pojke som låg på golvet på ett sjukhus i brist på sängplatser. Men frågan är om hans synbara brist på empati räcker för att vända valvinden i Labours favör.
Jeremy Corbyn har sina egna kors att bära. Han är den minst populäre labourledaren på 70 år.
Han har dessutom satt sig i en sits som gör det nästan omöjligt att vinna valet.
Corbyn vägrar att ta ställning för eller emot brexit. Vilket även med britternas excentriska mått mätt framstår som rätt märkligt. Den förlamning i den brittiska politiken som brexit skapat är huvudskälet till att nyvalet överhuvudtaget utlystes.
Mot Johnsons effektiva slagord ”Låt oss få brexit avklarad” ställer Corbyn ett rätt stort frågetecken.
I de fåtaliga tv-debatterna har han inte kunnat undvika att prata om brexit men på valmötena skyr han ordet som pesten. I stället pratar han om alla pengar Labour tänker satsa på sjukvården och hur de konservativa monterat ned de sociala skyddsnäten med sin åtstramningspolitik.
Jag lyssnade häromdagen på Corbyn i 40 minuter på ett valmöte i Birmingham. Han sa inte b-ordet en enda gång.
Skälet är att han är rädd att stöta bort väljare genom att välja sida. Vid folkomröstningen var det många labourväljare, särskilt i norra England, som röstade för att lämna även om majoriteten vill vara kvar.
Corbyns lösning för att inte splittra partiet är att lova att han ska förhandla fram ett nytt avtal med EU (det tredje) på rekordtid. Ett avtal som folket sedan ska få rösta om.
En ståndpunkt som inte lämpar sig för klatschiga slagord.
Efter en så märklig valrörelse är det väl helt följdriktigt att en ny brittisk regering är tänkt att tillträda på fredagen den 13 december.
PODD Skandalerna som kan avgöra valet i Storbritannien
I dagens Aftonbladet pratar vi med Aftonbladets Wolfgang Hansson om slutspurten inför nyvalet i Storbritannien.
Lyssna: iPhone Acast Spotify
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen
PODD Valet i Storbritannien – en riktig rysare
I dagens Aftonbladet Daily pratar vi med Aftonbladets Nivette Dawod om det kommande valet i Storbritannien.