Läskigt att spara till sina barn – men ännu läskigare att låta bli

Att spara hela barnbidraget kan bli till över en halv miljon kronor.

Min bankman hyssjade mig mitt i en mening. Lät mig förstå stundens allvar, att jag stod på randen till ett misstag.

Sedan berättade han en mörk historia.

Tusentals nyblivna föräldrar har suttit i samma stol före mig. Med tillförsikt har de tänkt öppna fondspar i barnets namn, med månatliga överföringar, hög risk, för att arton år senare få leka Efraim Långstrump och överräcka en kappsäck guld. Säga att du är fri, skaffa dig en bostad med knarriga trägolv, skaffa dig ett djur!

– Men något händer under uppväxten, sa bankmannen med smalnade ögon.

När barnet närmat sig myndig ålder vill inte föräldrarna lämna över pengarna längre, inte riktigt än. Avkomman är inte ansvarstagande nog, summan är för hög.

Som enskilt exempel vore det inget att orda om. En del är slarviga i tonåren. Men nu rör det sig om ett mönster som lett till att banken på bred front råder dig att behålla kontrollen och se när tiden är mogen för en gåva. 20? 24?

Det är outsägligt sorgligt.

Inget som hänt med samhället sedan millennieskiftet motiverar föräldrarnas misstro. Sedan år 2000 har niondeklassarnas bruk av narkotika minskat och av alkohol halverats. Dagens unga både begår och utsätts för färre brott. De är lugna, lite överviktiga och födda till ett samhälle som knuffar in dem i städerna, bort från naturen, in i skärmarna.

Och in i en ny ekonomi. I snärtiga ingresser förklarar affärstidningarna att guldklockans tid är förbi för nu ska det giggas, vilket är ett hippt ord för att förvägras fast anställning, att hoppa in som cykelbud eller flytthjälp eller servitör när uppdrag finns.

Frilans? Du? Du är ett rockband som gör gig.

Allt medan kraven på handpenning till boende skenar och lämnar de unga till en dyr andrahandsmarknad.

Nollnollorna är inte depraverade. Inte som generation betraktat. Inget tyder på att dagens bebisar växer upp och blir det heller. Men de skulle må bra av att ha med en grundplåt ut i livet, i den mån föräldrarna kan avvara lite pengar. En hundring i månaden kan växa till 50 000 kronor lagom till artonårsdagen. Hela barnbidraget kan bli till över halvmiljonen.

Men något händer.

Detta något är inte att barnen börjar experimentera med droger, sexuallekar eller innebandy. Det händer de vuxna. De tappar tilltron, Efraim växer upp till en man som heter Ove.

Har du någonsin gått förbi ett gymnasium och tänkt att elevskarorna måste vara ett studiebesök från årskurs sju, för inte var väl vi sådär små och aningslösa? Vi klädde oss väl inte så tajt? Samma känsla lamslår dessa föräldrar som underkänner sina döttrars och söners myndigblivande.

I dag är min son Levi en krullhårig vandal. Ge honom en boll och han tappar bort den. Ge honom hushållspapper och han äter upp det. Ge honom en sten och han tar sönder den.

Jag kan komma på hundra sätt han kan bränna sparpengar på när han blir arton, men troligen gör han det på ett hundraförsta. Oavsett vilket finns nu ett konto i hans namn.

Det kostar mig någon hundralapp i månaden, pengar som kanske kommer gå till utbildning och kanske ödslas på mobiler, jeans och flygresor.

Läskigt?

Det låter läskigare att låta bli.

Följ ämnen i artikeln