Är jämställdhet bara för kvinnor?
Roger heter en bekant till mig. Han är 30 år och har ett bra jobb med goda karriärmöjligheter. I januari i år skedde underverket i hans liv. Då födde hans sambo parets lilla son, som vi kallar Eddy. Men det finns ett problem med Eddy. Roger får bara träffa honom några futtiga timmar i månaden. Det har Eddys mamma bestämt. Strax efter förlossningen övergavs Roger av den 20-åriga mamman för andra gången under parets förhållande. Och nu vägrar hon låta Roger träffa sin egen son.
”Jag vill ha delad vårdnad. Det vill inte hon. Hon vill ha Eddy för sig själv. Men Eddy är ju mitt barn också”, utbrister den förtvivlade pappan och torkar tårarna som rinner utmed kinderna.
Rogers exsambo har nu muntligen gått med på att Roger får träffa Eddy 2 timmar 3 gånger i veckan och ytterligare 2 timmar varannan söndag. Det blir 28 timmar i månaden. De återstående 692 timmarna i månaden är Eddy mammans egendom.
”Som pappa är jag fullkomligt rättslös”, säger Roger. ”Jag duger bara till att betala underhåll. Mamman bestämmer allt. Och det värsta är att socialtanterna alltid står på mammans sida. De nonchalerar mig helt. De ser mig inte. Jag finns inte. Det känns som om myndigheterna för evigt har bestämt att mamman alltid är den bästa vårdnadshavaren.”
Tyvärr har Roger och andra pappor som längtar efter att få träffa sina barn inte lagen på sin sida. 2006 ändrades lagen. Ändringen innebar att om två föräldrar inte kan komma överens, ska vårdnaden enskilt hamna hos den ena föräldern (läs: mamman).
”Min exsambo hävdar att jag inte kan samarbeta”, säger Roger.
”Det är inte sant men hon behöver bara säga så för att vårdnaden automatiskt ska gå till henne.”
Sen lagändringen kom har antalet vårdnadstvister vid domstolarna ökat med 50 procent. I åtta av tio fall tilldöms mamman vårdnaden om barnet.
I flera månader har Roger varit djupt deprimerad. Gråtande berättar han hur gränslöst han längtar efter sin son. Nu har han inte fått se honom på flera veckor eftersom mamman åkt till Thailand med barnet. ”Mamman styr allt, bestämmer allt”, säger Roger.
I Sverige finns 40 000 barn som aldrig har kontakt med sin far.
Och det handlar inte enbart om män som övergivit sina barn. Många pappor har i själva verket förlorat en hård kamp mot barnets mamma, socialtjänsten och domstolarna. Som vårdnadshavare har de blivit bortstötta och omyndigförklarade. Stilla undrar jag: Är det bara kvinnor som har rätt till jämställdhet? Har inte männen samma rätt? Och barnen? Har inte de rätt till båda sina föräldrar?
Kyrkogårdsmordet
Förra veckans stora nyhet var likfyndet på Norra kyrkogården i Solna. Är det nånstans man ska hitta lik så är det väl på kyrkogårdar. Men när en kyrkogårdsarbetare grävde upp en grav och hittade en inplastad människokropp på 130 centimeters djup, så brast alla fördämningar hos mordlystna reportrar och kriminologer. Vem var kvinnan? Hur hade hon mördats? Hur hade hon hamnat i graven? Den ena spekulationen överträffade den andra - tills polisen snöpligt konstaterade att den döda kroppen tillhörde den 39-åriga kvinna som enligt kyrkogårdsförvaltningens register begravts i just denna grav 1969. En vanlig döing alltså.
Sture Bergwall
Före detta Thomas Quick, är nu friad från de åtta mord han dömts för (och faktiskt erkänt). En rättsskandal utan like, visserligen regisserad av Quick själv, men ändå … Efter de åtta frikännandena ser nu många på Quick som en hedersknyffel som lockats in i fällor gillrade av illvilliga åklagare. Men glöm inte att Thomas Quick var en manipulativ mytoman med flera grova brott bakom sig, bland annat pedofilbrott.