Bedrövligt att regeringen inte förutsett kaoset på häktena

Häktena är så överfulla att Kriminalvården kallat andra myndigheter till krismöte.

Att regeringen inte har förutsett att alla straffskärpningar skulle leda till denna akuta situation imponerar inte.

Under 2018 skedde den kraftigaste ökningen av antalet intagna i anstalt på över tio år.
Antalet häktade ökade med 13 procent jämfört med föregående år. Men så var också 23 av Sveriges 32 häkten överbelagda förra veckan.

Det här får konsekvenser. Exempelvis häktet i Malmö har vid några tillfällen sagt att det inte går att ta emot fler misstänkta brottslingar. Polisen har tvingats köra runt med frihetsberövade och försökt få dem placerade på andra platser.

Kriminalvården bedömer att ett häkte inte ska vara fyllt till mer än 90 procent för att verksamheten ska fungera bra. Det behövs en marginal för oförutsedda händelser.

Just nu är vissa häkten fyllda till 120 procent, vilket äventyrar säkerheten.

1 av 2 | Foto: TT

Flera anledningar

För att lösa den akuta situationen träffades sju myndighetschefer för rättsvårdande myndigheter i fredags i Stockholm i fredags. Nödlösningar som diskuterades var bland annat att sätta häktade i dubbelrum.

Hur har då denna situation uppstått? En förklaring är att polisen efter omorganisationen för ett par år sedan börjat bli mer effektiv. Dessutom har Åklagarmyndigheten fått större resurser, vilket har lett till fler frihetsberövanden.

En annan anledning är att det även är fullt på anstalterna. Det är svårt att flytta häktade som ska börja avtjäna sina straff.

Men den största enskilda förklaringen är straffskärpningar och nykriminaliseringar.

Kan bli ännu värre

Ta bara ökningen av antalet häktade för olaga vapeninnehav. En straffskärpning för brottet trädde i kraft den 1 januari 2018 ledde till att antalet häktade femfaldigades jämfört med året innan. Från 65 till 328.

Och det kommer att bli ännu värre om regeringen får som de vill. Förslag är på gång om att ta bort straffreduktionen för unga vuxna och för att senarelägga villkorliga frigivanden.

Det vi bevittnar är en sida av hårdare tag-utspelen som politikerna föredrar att inte prata om, nämligen att straffskärpningarna är kostsamma.

Ett dilemma som brukar lösas med att endast höja maxstraff och låta minimistraffen vara oförändrade. Eftersom politikerna har bestämt att domstolarna ska hålla sig på den nedre hälften av straffskalan får sådana förändringar ingen större effekt.

Politiskt blir alla inblandade vinnare. Justitieministern visar handlingskraft och finansministern slipper uppröras över ännu större utgifter, som ju längre fängelsestraff innebär.

Övergick till plan B

Det är samma sak med de överfulla häktena. En normalbegåvad elvaåring som inte sovit sig igenom mattelektionerna kan räkna ut att om lagstiftning sker i syfte att fler ska häktas, som i fallet med vapenbrott, så behövs fler häktesplatser. Alltså behöver kriminalvården mer pengar.

Men om justitiedepartementet nämner den konsekvensen för finansdepartementet blir det ett förbannat liv. Lika bra att låtsas som att det regnar.

Det finns dock ett problem med att sticka huvudet i sanden. Nämligen att strategin inte fungerar särskilt länge. Förr eller senare är alltid någon jobbig typ framme och påpekar att problem har uppstått.

I helgen, efter att larmrop från kriminalvården lett till rubriker, övergick justitieminister Morgan Johansson därför till plan B. Han skyllde på den M-KD-budget som blev statsbudget.

Som om regeringen hade hunnit bygga nya häktesplatser om dess egna siffror gått att baxa genom riksdagen.

Det är bedrövligt att ansvariga politiker inte har tagit höjd för Kriminalvårdens behov. Bedrövligt, men inte förvånande.

Kaoset vi bevittnar är en av den kriminalpolitiska populismens baksidor.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM