Hillersberg inget fall för regeringen
P
å Dagens Nyheter har ledarsidan hetsat upp sig så till den grad över den antisemitiske (?) konstnären Lars Hillersbergs statliga inkomstgaranti att argumenten numera ljuder i flåsig falsett.
Syndabock är inte längre Statens konstnärsnämnd, som föreslog garantin, inte heller professor Lars Lönnroth, som försvarat nämndens beslut. Syndabock är naturligtvis kulturminister Marita Ulvskog.
Minister Ulvskog borde ha begripit att hon skulle avslå Konstnärsnämndens förslag. Och när hon nu inte gjorde det är det minsta man kan begära att hon tar ifrån Hillersberg garantin i efterhand.
Men det gör människan inte utan understår sig att meddela att dessa ärenden egentligen inte hör hemma i regeringen utan borde avgöras slutgiltigt i Konstnärsnämnden.
Hittills har regeringen hållit sig med en praxis som inneburit att man aldrig lagt sig i Konstnärsnämndens förslag. Nu vill Ulvskog att regeringen fråntas även den formella beslutanderätten vad inkomstgarantierna beträffar.
Skandal, ylar Dagens Nyheter så att magstödet brister. Kulturministern måste ingripa mot en antisemit, mot att en antisemit premieras med statens pengar.
Lars Hillersbergs satirteckningar, i vilka judar bland många andra avbildas i grov stil enligt föraktets etablerade schabloner, är väl värda en etisk diskussion liksom också beslutet att premiera honom med statens inkomstgaranti.
Däremot är det befängt att hävda att Marita Ulvskog flyr sitt ansvar och har handlat fel.
Så pass komplex är Lars Hillersbergs konstnärsgärning som helhet att någon entydig dödskallemärkning inte häftar vid hans namn och då fanns ingen anledning för regeringen att ingripa mot Konstnärsnämndens enhälliga förslag.
Ännu mindre bör regeringen gå in i efterhand och ta ifrån Hillersberg pengarna för att en högljudd opinion i en mångstämmig diskussion kräver det. Den politiska makten kan väl inte sitta och skicka pengar fram och tillbaka till författare och konstnärer för att visa vem den hejar på i en svår principdebatt.
Jag är givetvis inte dummare än att jag inser att Dagens Nyheter inte anser diskussionen om Hillersberg svår. Han är antisemit. Där går en entydig etisk gräns. Sådana ska inte ha statliga garantipengar och har det skett av misstag ska detta rättas till.
Även om Hillersbergs teckningar vore att betrakta som antisemitiska, vilket många omdömesgilla människor anser solklart, och även om hans omslagsteckning till Ahmed Ramis bok är en grov omdömeslöshet, är det självklart att detta tar ut värdet av allt annat han gjort så till den grad att han inte kan tillerkännas statlig garanti?
Jag är inte säker på den saken. För även om jag hör till dem som anser att en konstnär bär moraliskt ansvar för sin konst vill jag vara restriktiv med att peka ut moralens gränser: Nu, hur bra du än är - med den där teckningen har du förverkat din rätt att få statens pengar!
Jag kan hålla med om att Lars Hillersbergs teckningar av judarna/israelerna i konflikten i Mellanöstern är obehagliga. Men hans teckningar är alltid obehagliga oberoende av vem han gisslar, svarta, vita, judar, sossar, kapitalister, storbönder eller småborgare Han är grov åt alla håll.
Lars Hillersbergs gissel har föraktet som drivkraft. Han föraktar människorna. Enskilt eller i grupp. Hans upprörande sätt att teckna judar förlorar sin specifikt antisemitiska innebörd och blir en kategori under hans övergripande "anti": Hans misantropi.
Man kan som jag tycka illa om sådan konst. Man kan som många auktoritativa prisnämnder tycka att han är en lysande satiriker.
Frågan som ännu återstår att besvara har Mikael Hörnqvist snuddat vid i Dagens Nyheter:
Kan en konstnär i vår tid tilllåta sig att teckna judar i en stil som nazisterna en gång gjorde, som om han inte kände till förintelsen eller struntade i vad sådana teckningar en gång har uttryckt?
Se där den punkt där jag tycker Hillersberg står svag, där han brister i ansvar. Men är den bristen så grov att han inte ska ha några pengar? Svar: Nej.
Så långt är jag beredd att tänja den konstnärliga friheten, fast det kostar på.