Stäng gränserna för de som flyr härifrån

Patrik Lundberg

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2015-07-19

helskärm

Vi måste prata om vad flyktingarna kostar.

Fler och fler yttrar den åsikten. På ­nätet eller efter några glas rosévin.

Och visst kan vi göra det.

I vintras publicerade ­nationalekonomen Joakim ­Ruist den första studien om vad flyktinginvandringen kostar. Alltså alla flyktingar i Sverige, inte bara de som kommer i år.

Nettokostnaden 2015 blir drygt en procent av ­Sveriges BNP, runt 50 ­miljarder kronor.

Därutöver finns det en ­annan flyktinggrupp, ett gäng som vi definitivt måste prata om: skatteflyktingarna. Den kostar betydligt mycket mer. Skatteverket har uppskattat att närmare 400 miljarder kronor göms utomlands. En monstersumma.

Förra året läckte uppgifter om att bolag som Ikea, ­Skype och Tele2 hade ägnat sig åt ­avancerad skatte­planering. För att inte tala om de ­välfärdsföretag som får ­miljarder av våra skatte­pengar, men som i jämför­else betalar ­kaffepengar i bolagsskatt.

Svenska storbolag har smugglat ut en förmögenhet - på vår bekostnad.

Dessutom: alla miljarder som staten förlorar på de som flyr sina studielån. De idrottsstjärnor som smiter till ­Monaco. De personer som flyttar sin pension till ­Portugal. Gemensamt för de svenska skatteflyktingarna är att de reser hem när det passar. Svensk vård och omsorg är alltjämt fri för dem.

Skatteflykten är inget vi märker av. En struktur i det fördolda. Något som är svårt att kanalisera sin ilska mot.

Vi reagerar snarare på vad vi ser. Som när tiggarna ­dyker upp utanför vår matbutik, som när våra hemkommuner bygger om ­hotell till flyktingförläggningar.

Det är enklare att greppa. Inte som en labyrint där ­våra miljarder går till bolag, sedan till dotterbolag, där­efter som koncernbidrag till holding­bolag med en skattesköld i form av lån med höga räntor. Och skattefritt till­baka till ägarna.

Vi är ett solidariskt folk, vi värnar de svaga. Läsare ­mejlar och undrar varför vi tar emot flyktingar när våra äldre lever på fattigpension och får sina frukostägg ­indragna. Det är inte av ondska eller rasism, det är av oro.

Men pratar vi välfärd är det inte krigsflyktingarna som kostar oss mest. Somliga anser att vi bör stänga gränserna in till ­Sverige. Vi bör snarare stänga gränserna för de som flyr härifrån.