Blir inte förvånad om utredningen läggs ner
Det är onekligen på tiden att Julian Assange förhörs.
Jag skulle inte bli förvånad om nästa steg i denna bisarra cirkus blir att utredningen läggs ner.
Att förhöret sker över sex år efter att två kvinnor anmälde Wikileaksgrundaren är naturligtvis inte bra.
Minnen bleknar, turerna har varit fler än vad någon orkar hålla reda på och det kan bli svårt att genomföra ett förhör som håller god kvalité.
Inget blir bättre av att chefsåklagare Ingrid Isgren och den polisinspektör hon har med sig inte får ställa frågorna själv. Det ska en åklagare från Ecuador göra. Vilka möjligheter det finns att ställa följdfrågor är oklart.
Hur kommer det sig då att denna soppa har pågått så länge som den har gjort?
Det är i första hand Assanges eget fel. Han har brutit mot de brittiska borgensreglerna och trycker som bekant sedan 2012 på Ecuadors ambassad i London för att inte bli utlämnad till Sverige.
Jag tror att han hade varit en fri man om han betett sig annorlunda. Olika åklagare har lagt ner och tagit upp utredningen, vilket tyder på att bevisen inte är särskilt starka. Och även om han hade fällts för något av brotten han misstänks för så hade straffet vid detta lag varit avtjänat.
Men även andra bär ansvar. Det går till exempel att fråga sig varför det tog den brittiska högsta domstolen evigheter att komma fram till något så självklart som att den europeiska arresteringsordern gäller och att den misstänkte skulle sättas på ett plan till Stockholm.
Dessutom lämnar de svenska åklagarnas agerande en del övrigt att önska. Jag håller med dem om att en misstänkt brottsling inte ska få diktera villkoren och att förhör ska hållas i det landet där det påstådda brottet har skett, men det finns även andra överväganden som måste göras.
Situationen var låst och det var först då Svea hovrätt i början på 2015 för gud vet vilken gång i ordningen prövade häktningsfrågan och påpekade att åklagare enligt lag är skyldiga att föra en utredning framåt som någonting skedde.
Överåklagare Marianne Ny begärde då tillstånd av Assange att få förhöra honom i London.
Det gick Wikileaks främste företrädare med på. Men sedan har både han och Ecuador konstrat och ställt krav. Förra sommaren var en svensk åklagare rent av på plats i London för att hålla förhör, men det blev inte av.
Först i somras, efter en sölighet som förtjänar en plats i Guinness rekordbok, meddelade Ecuador att det är ok att Sverige får ställa frågor till Assange på ambassaden.
Att förhöret nu äntligen blir av är hur som helst bra. Förundersökningen rör på sig för första gången på länge. Det Assange nu kommer att säga går att jämföra med vad han sa i det första förhöret i augusti 2010, och med vad de två kvinnorna som anmälde honom har berättat.
Det är vanskligt att spekulera i vad som sedan sker. Men det vore inte överraskande om utredningen snart är nedlagd.
Den misstänkte nekar och stödbevisningen tycks vara tunn. Att materialet har räckt till att svenska domstolar anser Assange vara "på sannolika skäl" misstänkt för våldtäkt är någonting helt annat än att det skulle hålla för fällande dom.
Detta är en sorglig historia. Två kvinnor väntar ännu på att få sin sak prövad. Det bör också påpekas att även en misstänkt har rättigheter: allt i denna röra kan inte Assange lastas för.
Att denna cirkus har kunnat pågå i över sex år inför världspressens ögon är inte smickrande för den svenska åklagarmyndigheten.