Kan vinna valet – men vill han regera?
Uppdaterad 2017-04-24 | Publicerad 2017-03-15
AMSTERDAM. Högerpopulisten Geert Wilders kan mycket väl vinna valet i Nederländerna i dag.
Men han kommer ändå inte att få leda landet. Ingen annan vill helt enkelt regera med honom.
Vill han ens själv?
På ett sätt kan man säga att all uppståndelse och uppmärksamhet kring Geert Wilders varit överdriven. Visserligen har han lett i opinionsmätningarna ända fram till någon vecka före valet. Nu är det dött lopp mellan honom och den sittande premiärministern Mark Ruttes parti, VVD.
Men det har egentligen aldrig funnits på kartan att Mozart-kopian med det vågiga, blonderade håret skulle kunna bli landets näste premiärminister.
Partisystemet i Nederländerna är väldigt fragmentiserat. Hela 28 partier ställer upp i valet. För att bilda en majoritetsregering krävs 76 platser i parlamentet. Opinionsmätningarna ger inget av partierna mer än 25 platser.
Geert Wilders har ingen möjlighet att få en egen majoritet. Utan den är han körd.
Samtliga övriga partier med platser i parlamentet har sagt att de vägrar att regera ihop med honom.
Låt oss säga att Wilders Frihetsparti blir störst när alla röster räknats. Då blir det sannolikt han som får uppdraget att bilda regering.
Ett omöjligt uppdrag om inte några av övriga stora partierna bryter sitt löfte. För nuvarande premiärministern Mark Rutte vore det politiskt självmord eftersom han bara för några dagar sedan i en tv-sänd duell med Wilders svarade "nej, nej och åter nej" på frågan om han var beredd att regera tillsammans med Wilders PVV.
- Vill du ha utrikesnyheter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Utrikes på Facebook!
Statsvetaren Claes de Vreese som jag träffar i hans arbetsrum på Amsterdams universitet ifrågasätter om Wilders ens vill regera.
– Det är en öppen fråga. Precis som Dansk Folkeparti i Danmark har Wilders hittills nöjt sig med att antingen vara stödparti eller i opposition. Från den positionen har han sannolikt påverkat politiken mer än om han hade suttit i regering. Och det utan att behöva ta något ansvar.
Wilders har skickligt odlat rollen av sig själv som en outsider trots att han väldigt länge varit en del av det politiska etablissemanget.
Många av Wilders förslag är orealistiska och så extrema att de sannolikt bryter mot Nederländernas grundlag. Han vet att han skulle få mycket svårt att genomföra sina löften och kan därför medvetet välja en position där han slipper försöka.
Som premiärminister Rutte uttryckte det när han mötte Wilders i en duell i nederländsk tv.
– Det är en sak att sitta i soffan och twittra. En helt annan att styra landet och ta ansvar.
Wilder är efter Trump sannolikt den mest flitigt twittrande toppolitikern i världen.
Om Wilders skulle bli största parti men mobbas bort av de övriga ger det honom ytterligare ett trumfkort inför framtida val, offerrollen. Högerpopulisten kan peka på hur de övriga partierna struntar i folkets utslag genom att inte låta honom bli premiärminister.
Mycket har sagts om Nederländerna som först ut i ett valår där Europas öde avgörs. En seger för Wilders skulle ge högerpopulisterna i Frankrike, Tyskland och Italien extra vind i seglen.
Så kan det givetvis bli. Men man ska samtidigt komma ihåg att presidentvalet i Frankrike är något helt annat än parlamentsvalet i Nederländerna.
Wilders och Marin Le Pen samarbetar i vissa frågor men har i andra helt olika åsikter. Det är inte givet att en framgång för Wilders automatiskt går att översätta i en valseger för Nationella fronten.
Det mest sannolika när vi sammanfattar året är att högerpopulisterna vunnit stora framgångar men att de traditionella partierna fortfarande styr i Europa.