Detta är ett närmast unikt mål
UPPSALA. En ung kvinna med ansiktet i händerna och bräcklig röst.
Har hon försökt mörda sitt lilla barn 15 gånger?
Uppsala tingsrätt, sal 1, andra veckan av en rättegång som ska pågå tills slutet av maj.
Efter några dagars inledande piruetter från åklagarna Annika Bokefors och Lena Jansson samt försvarsadvokaterna Johan Rainer och Nina Löwenhielm är stunden kommen för förhör med den misstänkta kvinnan.
25 år gammal, ser yngre ut, ljus tröja, blont, långt hår, häktad sedan i somras.
Listan på brotten hon ska ha utsatt sin son för under en dryg månad på Akademiska sjuhuset fyller 46 sidor i åklagarens stämningsansökan. 31 åtalspunkter. 16 av fallen har rubricerats som synnerligen grov misshandel. Samt alla de gånger hon påstås ha försökt döda pojken.
Åklagare Bokefors inleder försiktigt. Frågor om uppväxten, skolan, fritiden. ”När började du spela fotboll?”...”Hur var relationen till din mamma?”...”Du fick ett syskon?”...
Är verkligen denna bakgrund av betydelse för målet? Ja, tveklöst. Åklagaren försöker för rätten beskriva en människa som tidigt gick vilse i falska polisanmälningar, påhittade relationer och lögner.
Münchhausens syndrom by proxy, sägs hon lida av. En störning i beteendet som innebär att en förälder hittar på symptom hos ett barn eller, i svåra fall, åstadkommer dem själv.
Kvinnan nekar till brotten. Och hennes uppväxt var det inget fel på. Kärleksfull och trygg i en av Stockholms kranskommuner.
Rösten brister gång på gång, hon hulkar, men repar sig och utmanar åklagaren. ”Ni förvrider ju allt jag säger”.
Vad talar mot henne? Kanske framförallt att samtliga gånger pojken har hamnat i ett livshotande tillstånd på sjukhuset så har hon varit ensam med honom. Ingen läkare eller sjuksköterska har varit närvarande.
Det är svårt att tänka sig att detta är en slump.
30 läkare och ungefär lika många sjuksköterskor ska vittna. De flesta av dem ska berätta om de olika tillfällena då barnet drabbades av anfall. Några av dem ska vittna övergripande.
Besvärande för kvinnan är även att det inte har gått att hitta någon medicinsk förklaring till pojkens problem.
Ingen enkel sits för försvaret, med andra ord. Men advokaterna har ett och annat att ta fasta på. Som till exempel att det finns uppgifter om att pojken plötsligt har blivit dålig även sedan modern häktades.
Åklagaren fortsätter att lirka. Försiktigt, lågmält. Hon svarar på vissa av frågorna, fräser åt andra.
”Kan du ta bort handen från munnen så vi hör dina svar bättre?”, frågar chefsrådsman Erik Brattgård vänligt.
Sjukhuset gjorde till slut en orosanmälan till socialen. Några dagar senare greps kvinnan. Hon har flera barn, de bor nu hos sina fäder.
Vad tänker hon på nu, åtta månader senare? Har hon försökt strypa sitt barn alla dessa gånger? Eller är hon oskyldig, ett offer för omständigheter som ingen, mardrömslikt nog, kan förklara?
Paus. Försvaret har begärt stängda dörrar, då förhören kommer att kretsa kring känsliga saker i kvinnans bakgrund. Efter en kortare överläggning går rätten med på det.
Detta är ett närmast unikt mål som rönte uppmärksamhet i riksmedier då förhandlingen inleddes.
Men journalistiken är rastlös till sin natur. Det finns hela tiden någonting nytt att rapportera: Donald Trump vinner ett primärval, Zlatan skruvar in en frispark, någon rånar en bank.
De två journalisterna från Aftonbladet och Upsala Nya Tidning som infunnit sig i rätten denna dag reser sig upp och lämnar salen.
Kvar sitter en ung kvinna med ansiktet i händerna.