Då kan vi lika gärna börja äta hundvalpar
Jag föredrar My Lidl Pony”.
”Hästkött i Finduslasagne? Men hästar finns ju inte!”
Ni fattar va?
Gnäggskämten har haglat på nätet sedan hästköttskandalen briserade, först på Irland och i Storbritannien, och nu alltså även i Sverige.
I går drog matproducenten Findus tillbaka den frysta enportionslasagne som visade sig innehålla malen fåle.
I England har köttet vållat debatt i flera veckor efter att närmare tio miljoner hamburgare misstänkts innehålla dna från hästar. Till och med premiärminister David Cameron har uttryckt äckel över att britter kan ha fått i sig hästkött när de trott att de tuggat på stekt kossa.
Den anglosaxiska världens avsmak inför att äta häst sägs ha anrika kulturella orsaker. Pållen förknippas med manlighet och mod. Ädla riddare, historiska fältslag och cowboys.
Känns liksom ovärdigt att mala ner nationens stolta hingstar i nåt mikrat halvfabrikat man slabbar i sig framför ”Desperate housewives”-repriserna.
För just engelsmän är det också ett sätt att distansera sig till det osofistikerade Frankrike, där ”cheval” inte alls är lika tabu på menyn.
”Vi förstår att detta kan väcka starka reaktioner hos er alla” meddelade Findus i panikartade pressmeddelanden i går. Coop, Willys och Hemköp stämde snart in i köttlarmet och stoppade misstänkta färdigrätter.
Fast egentligen är det inte hästköttet det är fel på. Någon hälsorisk med att äta lasagnen ska inte finnas. Till och med mästerkockar hyllar marinerad hästbiff som extremt gott och nyttigt.
Men hur kommer det sig då att vi frossar i flintastekar som aldrig förr – men helst undviker ponnyfiléerna på tallriken?
Kanske för att gränsen för kötthysterin går just här.
För om vi börjar grilla hästar, vad är det då som säger att vi inte också ska äta andra djur som vi känner närhet och ömhet för?
Varför skulle vi till exempel inte slakta hundvalpar, som också sägs vara en läcker delikatess? Att våra husdjur bara avlivas och slängs är ju ett enormt ekologiskt och ekonomiskt problem, som författaren Jonathan Safran Foer skriver i sin vegobok ”Äta djur”.
Ta till exempel alla övergivna sommarkatter, som skulle funka finfint att stuva ner i grytor.
Hästlasagne låter möjligen mer smakfullt. Men i grunden är skillnaden liten.