När vi avstått tredje ölen kom vi på det: Rösta i dag

Alex Schulman

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-05-25

Vilket väder det var i går. Vi var på sjön hela dagen, åkte i flera timmar under solen. Kastade ankar i en vik och badade. Vi åt Mariekex och delade på en het Ram­lösa. Solen var så varm, när jag kände på mitt hår så brände jag mig. Vi blev försvagade av värmen, vi blev dumma och luddiga, vi påbörjade meningar utan att avsluta dem, våra personligheter blev oklara. Vi åkte mot land. Klibbiga och heta kom vi till en hamnkrog. Vi hukade oss fram. Solen sken lika starkt från aluminiumborden, alla på restaurangen kisade. Vi beställde in öl av en servitör och när han gick iväg för att hämta den så hatade jag honom redan, i misstanken om att han skulle dröja med att servera den.

Men den kom, ölen. Kom ganska snabbt. Jag såg den, något glittrande i guld i ögonvrån, den svalkade ­redan på 20 meters håll. Det immade så fint i glaset. Jag hade inte ens börjat dricka den, men jag sörjde redan att den snart skulle ­vara slut. Och när jag drack, äsch, jag vet inte. Går det ens att beskriva? Går det att göra upp­levelsen rättvisa? Hur livet kommer tillbaka till en? Jag minns att jag tänkte: Att detta ens är tillåtet. Att det är lagligt att göra det. Jag menar att njutningen är så stor att det rimligtvis borde vara olagligt. Och vi drack ölen och vi beställde in en till. Det är något som händer i en efter två öl, man är inte ännu full, men något har förändrats. Man är plötsligt hoppfull om sin egen person, glad över stunden, har hopp om existensen. Man sitter där och tittar på sina vänner och känner: jag älskar de här människorna. Och den här stunden är bland de vackraste manifestationerna av vår kärlek. Det är en triumf att finnas till. Jag spelar en viktig roll i den här världen. Jag älskar det här livet.

Och vet ni vad vår största styrka är där vi sitter på hamnkrogen, uppfyllda av den här stunden? Det är att vi avstår från att ta en öl till. Det är ju så frestande. Men den kan aldrig bli något annat än en besvikelse.

Vi sitter kvar en stund sen, vi pratar om allt möjligt. Samtalsämnet kommer in på EU-valet. Vi alla runt bordet är överens:

1. Vi måste säga nej till ­rasismen.

2. Vi måste säga nej till SD.

3. Vi får inte glömma att rösta i dag.

Innan vi skildes åt ­under den magiska stunden så ­lovade jag mina vänner att jag skulle hälsa er de tre ­sakerna.