SD har mycket att lära om hur man är ett offer
När jag ser bilderna på Jimmie Åkesson i Skavlanintervjun kan jag inte sluta tänka på skägget. Eller ”skägget” – kanske är det för hans kärnväljare en typiskt gles nordisk ansiktsbehåring, behagligt långt bort ifrån förhatliga täta hipsterbuskage som får halva Södermalm att se ut som homosexuella skogshuggare.
Jimmie har lagt på sig några deppkilon. Borta är den slimme, slätrakade Sölvesborgaren som blivit sinnebilden för ett professionellt och självdisciplinerat SD.
Ersatt av ledsna ögon inramade i glasögon. Och lite morrhår på det.
Han påminner mig om en sjukskriven Katten Gustaf. Hur kan man inte känna sympati för något så bedårande vekt?!
Kanske är det en slug, om än medicinskt tveksam, strategi från partiledningen att ha en nervsvag företrädare som ingen kommer våga angripa av rädsla för att verka omänsklig.
Men jag tycker ändå inte synd om Jimmie Åkesson. Det har inte att göra med någon ryggmärgsreflex från pk-media om att SD är rasister, eller att ”gullande” med partiföreträdare normaliserar det som bör vara tabu. Det handlar om att SD inte fattar hur man är ett offer. Vilket säkert förvånar främst sverigedemokrater som nog skulle vilja ge sig själva högsta betyg i att vara mobbade av etablissemanget – ni vet totalt utfrysta av supertaskiga sjuklövrar.
Men en bra partiledare vet att visa svaghet är en stor styrka. När Gudrun Schyman avslöjade sitt missbruk fick hon inte sparken. Hon blev mer beundrad än någonsin och ledde Vänsterpartiet till ett rekordval 1998. Samma år som Norges kristdemokratiske statsminister Kjell Magne Bondevik sjukskrev sig för depression. Hans politiska bana var långt ifrån över utan han hyllades för att ha avdramatiserat psykisk ohälsa.
Men för att knyta an med väljarna genom sin mänsklighet så måste man våga ge sig hän. Och här dyker SD:s neurotiska förhållande till medier åter upp. Det finns inget parti vars ledande företrädare är så svårintervjuade, så ovilliga att bjuda till, vars hårt drillade svar så öppet dryper av förakt för frågeställaren. När det är förutsättningarna för offentlig terapissession lär inga publikfriande genombrott ske.
Fast SD skulle såklart säga att misstroendet är ömsesidigt och det är klart att positionen som partiledare för Sverigedemokraterna är en av de mest utsatta i svensk offentlighet. Och det har begåtts oförlåtliga övergrepp - ingen ska någonsin hotas till livet.
Att prata öppet om sin utbrändhet under dessa omständigheter kunde ha förmänskligat Jimmie Åkesson och börjat detoxa ett av de mest ogillade varumärkena i svensk politik.
Om problemet trots allt inte är människan utan ideologin – att det enligt SD är en synd i sig att vara svag.
Veckans roligaste
Att Ted Cruz, den konservative kristne senatorn som är den förste republikanen att officiellt tillkännage sin presidentvalskampanj, har valt en logga som ser ut som en blandning av al-Jazira-loggan och en brinnande amerikansk flagga.