Provrörskött är framtiden
Mumsigt med en biff till middag.
Tycker du det om den är odlad i provrör också?
Efter rabaldret om köttklistret härom månaden så undrar jag hur en odlad köttbit kommer att tas emot av konsumenterna.
Med odlad biff menas alltså inte någon vegovariant av morot eller rödbeta utan kött som vuxit i en näringslösning.
Nu är det ingenting som ligger och dräller i Icas köttdisk, men det kommer, var så säker.
Forskning pågår för fulla muggar över hela världen, också i Sverige.
I princip tar man några muskelceller från ett djur och låter dem föröka sig i en näringslösning bestående av socker och fettsyror.
Det är visserligen ett slags hokus-pokus men inget farligt eller konstgjort ämne utan precis desamma muskelceller som du tuggar i dig nu.
Precis som i fallet med köttklister, där man använder högst naturliga enzymer, som du redan i dag äter, för att sätta ihop köttbitar till ett helt kött.
Fördelarna med odlat kött är uppenbara.
Eftersom det, enligt tidningen Mål och Medel, skulle räcka med några celler för att odla kött som skulle räcka till hela världens befolkning i ett år skulle världssvälten lösas.
Fodret som i dag går via djuren kan vi äta själva och ingen mer regnskog skulle behöva avverkas för att odla foder eller låta djuren beta.
Provrörsköttet skulle också vara fritt från sjukdomar som salmonella, campolybacter och galna ko-sjukan.
Fast skulle vi köpa det köttet?
Eller föredrar vi den i dag rätt absurda uppfödningen där vi proppar i djuren 16 kilo mat för att till slut få ut ett kilo kött? Och inte – hur gärna vi än vill – särskilt djurvänligt, heller.
Köttodlingen skulle ju också kunna inriktas på den typ av kött vi så tydligt föredrar: biff, filé, skinka och entrecôte. Då slapp vi föda upp en ko eller gris och ta de fina delarna och rata resten, vilket ju är ännu obegripligare än att odla biff i provrör.