Professor Pim kan bli extrem-högerns martyr
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-05-07
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Med mordet på Pim Fortuyn kan Europas högerextremister ha fått sin första moderna martyr.
Han kommer att utmålas som sanningssägaren som på randen till en valframgång fick betala med sitt eget liv.
Redan i går meddelade nationaldemokraterna, utbrytare ur sverigedemokraterna, på sin hemsida att svenska media "redan börjat försöka göra Pim Fortuyn till martyr för de homosexuella".
Påståendet är inte bara fel. Det är dessutom ett typexempel på förvriden argumentation. Antydningsvis ska man förstå att martyrskapet egentligen handlar om något annat.
I förrgår fick den främlingsfientlige och högerextreme Jean-Marie Le Pen 18 procent av rösterna i det franska presidentvalet. I går sköts Hollands svar på Le Pen, Pim Fortuyn, till döds. Han väntades få omkring 15 procent i nästa veckas parlamentsval.
Händelserna har med största sannolikhet inte ett dugg med varandra att göra. Ändå kan man inte låta bli att dra paralleller.
Arabhatare som ville stänga gränserna
SBåda har utmanat det politiska etablissemanget. Med framgång har de anklagat det för att inte ta människors oro för det mångkulturella samhället på allvar.
SBåda vill stänga gränserna för ytterligare invandring. Le Pen vill dessutom kasta ut många av dem som redan bor i landet.
SBåda har fått beteckningen "arabhatare". Fortuyns bok "Mot islamiseringen av vår kultur" har blivit en bestseller.
SBägge partierna har stort stöd bland de unga. Enligt opinionsmätningar i Nederländerna tänker varannan person mellan 18 och 30 år lägga sin röst på det tre månader gamla partiet Lijst Pim Fortuyn.
Men sedan upphör likheterna. Fortuyn var en intellektuell före detta sociologiprofessor. Le Pen är en före detta fallskärmssoldat som inte gjort sig känd för någon större förfining.
Både Pim Fortuyn och Jean-Marie Le Pen är exempel på det växandet stödet för högerextrema och främlingsfientliga partier i Europa. I det traditionellt toleranta och öppna Nederländerna var det tidigare otänkbart med ett parti som förespråkar stängda gränser.
Hittills har denna rörelse, många partier samverkar i det högerextrema samarbetsorganisationen Euronat, fått verka utan större motstånd.
Vägrade ställa upp i debatter
På hemmaplan har de traditionella partierna inte orkat, vågat eller fått tillfälle att ta diskussionen. Jacques Chirac vägrade att möta Jean-Marie Le Pen i presidentvalets traditionella slutdebatt. Pim Fortuyn ställde inte upp i debatter av rädsla att bli emotsagd. Likt Le Pen satsade han på soloframträdanden i tv som ger bättre genomslag.
På EU-nivå har det gått ännu sämre. Unionens försök att sätta Österrike i politisk blockad efter frihetspartiets framgångar slutade i fiasko.
Möjligen är mordet i går det första exemplet på militant motstånd mot de främlingsfientliga strömningarna. I så fall är det politiska etablissemangets misslyckande megastort. De har inte bara gått bet på att ta debatten. De har inte heller lyckats avvärja att människor tar lagen i egna händer.
Risken är överhängande att Pim Fortuyn nu blir en martyr. Mannen som vågade säga sanningen mördas bara nio dagar före en väntad valframgång. Hur kommer Europas främlingsfientliga partier att utnyttja det?