Sahlin har snärjt in sig i en härva av lögner
Att Mona Sahlin avgår som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism är mycket överraskande.
Det tyder på att den förra S-ledaren snärjt in sig i en härva av oförklarliga lögner.
Tidningen Expressens avslöjande om att Mona Sahlin skrivit ett osant intyg om sin före detta livvakts inkomster tedde sig till en början som något inte alltför graverande. Alla kan göra fel.
Men när beskedet kom vid halv nio-tiden på onsdagen att hon lämnar uppdraget som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism bara sex veckor innan det ska vara slutfört kom insikten att hon klantat till det rejält. Även i sina egna ögon.
Vi backar bandet. Tidigare i år skrev Sahlin ett intyg, på sin myndighets brevpapper, att hennes före detta livvakt tjänar 120 000 kronor i månaden. Detta för att han skulle få köpa en lägenhet för tio miljoner i Solsidan, väl känt från tv-serien med samma namn.
Det var dumt. Inte bara för att det uppenbarligen var fel, den före detta livvaktens lön från regeringskansliet uppgick till 43 000 kronor. Utan också för att hon skrev brevet som myndighetschef trots att den alldeles uppenbart handlar om en privat relation.
Den före detta livvakten är anställd på kansliet för samordnaren mot våldsbejakande extremism. Inget konstigt med det, Sahlin kan ha upptäckt att han har särskilda kunskaper på området.
Men i början av året anställde hon, enligt egen utsago, samma person som personlig rådgivare för sin egen säkerhet för en lön på 60 000 kronor i månaden. Anställningen kostade Sahlin 78 000 kronor i månaden inklusive sociala avgifter, 3 000 kronor mindre än hon själv tjänar som nationell samordnare. Brutto.
En ohållbar ekvation, med andra ord. Under förutsättning att Sahlin inte har stora summor pengar ackumulerade i sitt företag vilket förefaller otroligt. Eller att hon rakt upp ljuger.
Mona Sahlin har dock inte har betalt sociala avgifter för den anställde livvakten och hade i helgen en ackumulerad skatteskuld på 215 000 kronor. Det tyder på att hon snärjt in sig i en härva av lögner som inte går att förklara. I alla fall inte för arbetsgivaren, kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP).
Bah Kuhnke försöker ge sken av att Mona Sahlin sagt upp sig frivilligt. Fan tro't. Sahlin brinner för de här frågorna och skulle aldrig lämna om hon inte ansåg att loppet var kört.
Det är andra gången som Expressen avslöjar mindre ansvariga ekonomiska förehavanden från Mona Sahlins sida. Förra gången var 1994 i den så kallade Tobleroneaffären då Sahlin olovandes lånade tiotusentals kronor från sin arbetsgivare genom att använda statens kontokort även för privata utgifter. Pengarna betalades tillbaka, men med dröjsmål.
Då tvingades hon bort från posten som vice statsminister och lämnade så småningom regeringen.
Jag har följt svensk politik på nära håll i trettio år. Mona Sahlin är på många sätt en lysande stjärna. Hon har ett brinn för de frågor som intresserar henne mest som nästan ingen annan har.
Det är mycket tråkigt att hon uppenbarligen inte kan hålla ordning. Det måste man, även i hennes ställning, göra.
För Stefan Löfven innebär den nya Sahlinaffären ytterligare sten på börda. Han har inte bara en MP-kris att hantera utan också en företrädare som S-ledare som är starkt ifrågasatt på moraliska grunder. Inte kul.