Samarbetet mellan myndigheter slår mot den organiserade brottsligheten

304 fängelseår, 100 extra miljoner till Försäkringskassan och rekordnivåer på beslagtagna brottsvinster.

Resultatet av förra årets gemensamma satsning av ett antal myndigheter mot den organiserade brottsligheten är glädjande.

Hösten 2007 beslutade regeringen om en nationell satsning mot grov organiserad brottslighet och två år senare inleddes ett samarbete mellan myndigheter som över tid har utvecklats.

I dag presenterade polisen resultatet över fjolårets ansträngningar. Några siffror:

•27 nationella insatser gav 304 fängelseår utdömda i tingsrätt. Nästan dubbelt så många som 2017.

•100 miljoner kronor till Försäkringskassan i form av återkrav och skadestånd. Mest hittills i satsningens historia.

•145 miljoner i höjning av skatt för yrkeskriminella. Den högsta siffran sedan 2014.

Det är med dessa siffror som med all annan statistik, den går att använda efter behag och appliceras på en uppfattning om verkligheten som passar kynne och ideologisk tillhörighet.

Den organiserade brottsligheten är internationell till sin natur, extremt lönsam och omsätter bara inom EU årligen över 100 miljarder euro.

Sett ur det perspektivet är resultatet av strävsamma svenska tjänstemäns vedermödor småpotatis och det saknas inte utrymme för systemkollapsmånglarna att skrocka så förtjust som de i hemlighet blir så fort de får en chans att sucka att monarkin är på väg åt helvete.

Men de som väljer att se positivt på saken, en i vår dystopiska samtid vad det verkar snabbt minskande population, kan emellertid konstatera att satsningen stör den organiserade brottsligheten, splittrar nätverk, stoppar samhällsfarlig kriminalitet och leder till ökad, myndighetsöverskridande kunskap.

Ett exempel på hur arbetet kan gå till är tipset som Försäkringskassan fick om organiserad brottslighet riktad mot välfärdssystemet i Malmö.

Personer i andra länder lovades arbete som assistenter i Sverige, men brukarna hade en fantasifull uppfattning om sitt behov av vård och assistenterna skrev under tomma tidrapporter som i efterhand fylldes i och godkändes.

Den utredning som inleddes visade att det även fanns assistenter som hade bidragsanställningar från Arbetsförmedlingen, Skatteverket konstaterade att det aktuella assistansbolagets redovisning inte överensstämde med Försäkringsbolagets utbetalningar och Migrationsverket kom fram till att alla inte hade tillstånd att arbeta i Sverige.

Denna information ledde tillsammans med polisens spaningar till att Ekobrottsmyndigheten kunde väcka åtal. 13 personer dömdes till sammanlagt 27 års fängelse. Försäkringskassan tilldömdes 12 miljoner i skadestånd. Även Malmö stad fick några miljoner.

Jag fastnar för ytterligare en berättelse i årsredovisningen. En gangster i Mellansverige hade hög status. Dyra bilar och båtar. Syntes i tidningar. Ansågs frekvent planera nya, stora brott.

En nationell insats mot mannens nätverk inleddes och pågick under sex månader. Det resulterade i sammanlagt 14 års fängelse för sex medlemmar för bland annat knarkbrott.

Ligaledaren dömdes i och för sig bara till ses månaders fängelse, men åkte även på en skattehöjning på en miljon kronor som slog sönder hans extravaganta livsstil.

I dag, sex år senare, är han en föredetting i den kriminella världen och hankar sig fram på småbrott. Något stort problem för polisen är han inte längre.

Sammanfattningsvis: Den organiserade brottsligheten är ett samhällsproblem, men den sammanlagda styrkan hos de tolv ingående myndigheterna ska inte föraktas, även om arbetet kan utvecklas och förstärkas.

Förutsättningar för långsiktig och uthållig bekämpning av helheten i den organiserade kriminaliteten skapas.

Våld, knarkförsäljning och ekonomisk brottslighet hänger ofta ihop och när den första dominobrickan faller följer en kedjereaktion.