Mejla

Frida Söderlund

Svenska ”Bachelor” blev en scen ur Gilead

Foto: TV4
Amanda är en av deltagarna i årets ”Bachelor”

Hon har målat svarta streck rakt över läpparna.

Nio stycken, för att vara korrekt.

Som att munnen vore hopsydd. Som att hon inte är tillåten att prata. Men det är hon, så hon säger;

– Det här är en markering från min sida. År 2019 och framåt gör man inte tatueringar på sin kropp av kvinnor med en hopsydd mun.

Jag förväntar mig applåder, jag gör faktiskt det.

Men de andra tjejerna i programmet, som tro det eller ej är ”Bachelor” på TV4, står tysta. Stämningen verkar uppenbart spänd. I stället är det programledaren Malin Stenbäck som tar vid med att hon ”delvis kan hålla med”, men att de måste ta in en av årets Bachelors, Simon Hermansson, för att reda ut vad det hela handlar om.

”Det handlar om att han uppenbart inte sett Handmaid’s tale”, hinner jag tänka innan han påbörjar sin förklaring.

Tjejen med svarta kajalstreck över läpparna kommer inte att köpa den.

Och jag tycker att den saknar några viktiga punkter.

Framför allt att den borde handla mer om förståelse, än försvar.

 

Bakgrunden är denna: under sin dejt med kärlekssökande Amanda får Bachelorn frågor om sin nästa tatuering. Sedan tidigare har han en tatuering med en tjej med en pistol mot huvudet, och nu funderar han på att tatuera in en nunna – med ihoptjepad mun.

Amanda ifrågasätter hans val av tatuering och menar att den kan uppfattas som ett bevis på dålig kvinnosyn. Simon hamnar direkt i försvarsposition och säger; ”ska du sätta mig på plats nu”.

Men frågan är öppen och undrande. I motsats till en uppläxning får han en direkt chans att förklara sig. Svaret är att det handlar om Simons egna kamp mot psykisk ohälsa. Amanda menar att tatueringen ändå är problematisk.

Han svar: ”Nu vet du att den betyder annorlunda för mig”.

Amanda köper det inte. Inte för att Simon är en dålig person, och det är viktigt att påpeka, utan för att hon inte tycker förklaringen rättfärdigar tatueringen. Och jag kan hålla med om att våra egna tankar inte alltid skyddar oss från konsekvenserna av att göra något tveksamt.

Under programmets rosceremoni gör hon därför sin markering.

Det är den förklaringen som kommer att lyfta fram tre viktiga punkter kring varför det inte är konstigt att hon reagerar som hon gör.

 

”Bachelor”-Simon förklarar att han aldrig menat att tysta en kvinna på något sätt. Att han inte ”reflekterat över hur andra skulle se tatueringen”.

Där har vi egentligen problem nummer ett.

Vi behöver att människor tänker på förhand på hur val, symboler och ageranden påverkar människor. Speciellt när det handlar om agerande inom ramarna för en könsmaktordning som tystat, förtryckt och förminskat ena sidan, och förhöjt den andra.

Det betyder inte att det är Simons vilja alls, vilket han säger, men det betyder inte att uppfattningen av ett agerande visar motsatt för den som gestaltas.

Han säger fortsatt att han ”älskar kvinnor”.

Där har vi problem nummer två.

Att säga att man ”har kvinnor i sitt liv som man älskar” är inget free pass till att allt man får för sig att göra är rätt. Det är ett argument man hör väldigt ofta från män som ska försvara varför de har rätt att begå ofeministiska handlingar. Man kan älska kvinnor och ändå råka göra saker som eldar på en patriarkal struktur.

Men då måste man vara öppen för att förstå det. Fastän ens agerande handlar om en konsekvens som inte direkt drabbar en själv.

Jag säger det igen, det betyder inte att det är Simons vilja alls.

Men där blir det viktigt att i efterhand inte gå ut och säga att man kan ”förstå att någon reagerar” –men inte nödvändigtvis varför.

Problematiken ligger dessutom väldigt ofta en enkel faktakoll bort.

 

I den senaste säsongen av ”Handmaid’s tale”, tv-serien som handlar om en framtidsvärld där kvinnor används som statlig egendom, får vi möta just kvinnor som den tänkta tatueringen.

De fruktbara kvinnorna i en annan del av Gilead får sina munnar ihophäftade med en stålring. För att de lever under total lydnad från ett patriarkalt samhälle där de inte är annat än avelsdjur.

Där de inte har egna viljor, rättigheter eller – liv.

I stränga religiösa sammanhang är en nunna någon som bibehåller sin renhet genom att leva under en liknande total lydnad. Vi lever dessutom fortfarande i en värld där kvinnors rättigheter är begränsade på flera platser i världen.

Om man ska gestalta kvinnor på sin kropp så är det inte för mycket begärt att det finns ett konsekvenstänk i hur man gör det.

Men för att lyfta en sista viktig punkt innehåller den här situationen också ett annat viktigt moment.

”Bachelor”-Simon öppnar försiktigt upp om den psykiska ohälsa han hållit gömd. Många män gör det, vilket i sin tur belyser en annat typ av förtryck som är direkt skadligt på väldigt många sätt.

Och med allt det här sagt behöver vi alla vara vaksamma och uppmärksamma på kamper som förs i det samhälle vi lever i.

Feminismen, och samtalet om psykisk ohälsa bland män, är två saker vi måste prata mer om.

Hur obekvämt det än kan kännas.


Aftonbladets serie ”Hur mår du?” om psykisk ohälsa bland killar kan du läsa här.

avFrida Söderlund

ARTIKELN HANDLAR OM