2014 - ett halvuselt år
Årsslut. Bokslut. Vad tycker jag om 2014? Och hur blir nästa år?
Frågan föder en eftertänksamhet, som tar fram klokskapen i ett ordspråk: ”Det är svårt att spå, särskilt om framtiden.” Politiker kan inte spå. Ekonomer ännu mindre.
Den engelsman som är ansvarig för sitt lands budgetprojekteringar har sagt: ”Ingen prognos kan bli rätt annat än genom en ren tillfällighet.”
Från mig därför inga svar på frågor som ”tar talibanerna makten i Kabul ”och ”ställer Hillary Clinton upp i det amerikanska presidentvalet”. Jag spår inte ens vem i S som ska efterträda Stefan Löfvén. Ingen gissning om huruvida Putin springer in i väggen och inte ett knyst om hur länge bensinen förblir billig.
I stället tittar jag i backspegeln på det halvusla år som strax är över.
Årets semester. Jag gjorde en sväng med bil till Kalla Krigets Ukraina. Inte i den krigshärjade delen utan till den stad som heter Lviv men under Habsburgska väldets tid var Lemberg och en av judenhetens största städer. Det är som den levt under spindelväv. Utan att behöva ändra en detalj skulle man kunna spela in en trettitalsfilm där. Klassiskt operahus med usel operaförställning. Inga minnen av det judiska, inte ens en judisk kyrkogård. Goda, vänliga, bildade människor med stark längtan att bli en del av Europa. 
Årets förflyttning. Det har tagit ett år att flytta svenska elitsoldater till Timbuktu i Malis öken.Tar det lika lång tid att få dem till Gotland, när de plötsligt behövs där? 
Årets åldrande. Englands bäste intervjuare, George Humphries på BBC, är 71 och fick frågan hur länge han ska hålla på. ”Jag slutar inte.” ”Du tänker alltså vara som Alistair Cooke och jobba till 95? ” ”Slutade han så tidigt ...”
Påminner om komikern George Burns, som inför sin 100årsdag sa: ”Jag springer fortfarande efter flickor. Men jag har glömt varför.” 
Årets utflykt. Ministern ur miljöpartiet Åsa Romson fördömer flyget och försöker lägga ner Bromma flyplats. Men när hon skulle på möte i Milano dög inte någon av de många ordinarie avgångarna från Arlanda. Romson kommenderade fram regeringsplanet och flög – från Bromma. 
Årets begravning. Nöjesnestorn Hasse Wallman, ledamot i Akademien för Cirkuskonstens bevarande, teaterdirektör, krögare, gycklare på Kiviks marknad, en showman utan like, dog när hans häst stegrat sig. Före begravningen i Värmdö kyrka fick jag veta: ”Det är som Hasse vill ha det. Fullt hus, inte en stol ledig.” Prällen greps av ett infall. Han sa ungefär: ”Hasse Wallman gillade scenen. Han njöt av publiken. Han älskade dekoren. Han ville ha feststämning. Han höll av artisterna. Men allra mest gillade han applåderna. (Paus följd av en ingivelse). Ska vi inte ge Hasse Wallman en riktig applåd ...” Det blev en stående applåd, rop om ”bravo” och busvisslingar. Applåden övergick till den taktfasta typ, när vi önskar att se skådespelaren buga sig ännu en gång. Det var bara av förbiseende som kistlocket inte lyftes och Hasse kom ut för en extra entré. ( I min ålder tänker man på begravningar. PM till familjen: Så ungefär vill jag ha det.)
Årets Juholt. Stefan Löfvén.
Årets dryck. Jag har funnit att vodka on the rocks har en lugnande inverkan på mig och garanterar att av vodkamärken är den polska Belvedere den yppersta. 
Årets hjälte. Min kompis Niclas Hammarström kidnappades av banditer i Syrien, lika med uppenbar dödsfara. Släpptes, behöll fighterinstinkten men lovade sin fru att inte åter åka till farliga platser. Därför har han bara gjort två resor till Västafrikas Eboladrabbade platser.
Årets recept. Som originell, enkel men elegant och nyttig förrätt rekommenderar jag tunna strimlor av zucchini (som ibland kallas squash eller courgette) med hyvlad parmesan och smaksatt med några droppar äkta vit tryffelolja. Serveras på en assiett.
Årets läsupplevelse. Klas Östergrens ”Twist” har en mästerlig komposition. Den rör sig genom flera decennier mellan svensk vardaglighet med nappahattar, kommunistisk indoktrinering och pubtristess. Samtidigt är den en thriller med öststatsagenter och hållningslösa fellow travellers. Stilistiskt överträffar Östergren alla nu levande svenska författare så eleganta meningar fast så skenbart enkla. Spänning och humor blandas; det får mig att tänka på klassiska Hitchcockfilmer. Inte sedan jag någon gång i slutet av sjuttiotalet satte tänderna i Graham Greenes ”Honorärskonsuln” har jag så intensivt längtat efter att få vara i fred med en bok som nu med Östergrens ”Twist”. Missa den inte.
Årets ord. Selfie. (Fast begreppet har i Australien funnits sedan 2002.)
Årets opera. ”Madama Butterfly” på en utomhusscen i en sjö vid Puccinis födelsestad Lucca. Jas satt bekvämt på land en augustinatt och lyssnade till en härlig föreställning. Inte ett öra var torrt.
Årets sport. Golf är på nergång. Nu väntar vi på att medelklassbrackornas andra sysselsättningar, jakt och vinprovning, ska gå samma väg.
Årets privatekonomi. Jag finner min ekonomi sargad av faktum, att vi frilansskribenter möter tidskriftsredaktörer som har sjunkande upplagor, minskande inkomster och blir snålare för varje månad. Med lägre honorar är det i praktiken vi frilansare som betalar ut det största presstödet.
Årets kommunikation. Tonen på sociala medier gör det befogat att kalla det asociala medier.
Årets återseende. 1968 bilade Herman Lindqvist och jag genom Östeuropa till Prag och hade kul varenda sekund i den kommunistgrå verkligheten. När Lindqvist nu 46 år senare med ny kvinna flyttat från Paris till det dynamiska och avspända Warszawa återförenades vi där och det var hur kul som helst.
Jag läser just nu... (eller snarare bläddrar i) jazzsångerskan Lena Junoffs biografi, Junoff polade i 70talets början med jazzlegenden Duke Ellington och sjöng med honom på turné i Amerika. Originellt är att stora delar av hennes liv berättas i tecknad serieform "Primadonnan från Hisingen" av den anarkistiske Galagotecknaren Pontus Lundkvist. Så brukar inte böcker se ut.
Rekord i blomsterspråk
... slog reklamtidningen Resumé, när den rapporterade att en reporter, Jonas Gummeson lämnar ett medium för att gå till ett annat: ”Jag har varit där så länge och tyckt en massa saker, men nu är jag på läktaren. Så jag lämnar över den stafettpinnen till andra." Min läsare på Reymers holme konstaterade, att det var ett ”ovanligt stafettlopp, där växlingen inte sker på löparbanan” ”Låt inte frihetens fackla rosta i sin skida utan begjut den med vatten så att den friskt och blomstrande kan segla i hamn".
Magdalena Andersson ... finansministern, har avslöjat att hennes favoritekonom är den amerikanske professorn och Nobelpristagaren Gary Becker. Becker var den kontroversielle Milton Friedmans lärjunge och ett barn av ”Chicagoskolan” med dess tro på fri marknad och konkurrens. Ni ska se, snart har Andersson Ayn Rand på nattygsbordet.