Om du vill stoppa SD måste du rösta vänster

L och C-väljare kan inte vara säkra på att partierna inte skulle gå med på ett samarbete med SD.

”Vad ska jag rösta på, mamma?”

Om min förstagångsröstande 18-åriga dotter frågade mig det, vad skulle jag svara? Skulle jag nöja mig med att understryka hon måste rösta på det parti HON känner bäst representerar HENNES åsikter? Nej. För det här är inget val där det-inte-spelar-någon-roll-vad-du-röstar-på-bara-du-röstar.

På måndag är den här demokrati-grytan färdiglagad. Då ska vi sätta oss till bords och alla kommer att behöva äta, trots att det enda vi kan vara säkra på är att den röra som återstår när alla rösterna har räknats kommer vara lagad av så många kockar att det inte går att säga om det är förrätt eller dessert på den allra sista måltiden.

Det här valet måste du välja att lägga din röst på det parti som kan och vill samarbeta på ett sätt som du tycker verkar bra. Och här blir den avgörande faktorn vad du har för inställning till SD.

Tycker du att det är toppen att de får styra allt, trots att de inte lär få mer än allra högst en fjärdedel av rösterna? Grattis! Du har en massa alternativ.

Tycker du däremot att det verkar odemokratiskt att ett parti på den yttersta högerkanten får kidnappa och lamslå det politiska arbetet och diskussionen i ytterligare fyra år, då är dina alternativ färre och framför allt VANSINNIGT oattraktiva om du råkar gilla högern.

För socialdemokratins död i all ära, de har i alla fall försatt sig i sin situation alldeles på egen hand. Högern blir däremot – just nu, över hela västvärlden – lustmördad av ett gäng ärkekonservativa, bakåtsträvande fascister. Medan detta pågår håller de samtliga högersympatisörer och liberaler gisslan. Och ingen vågar syna bluffen.

Låt mig sammanfatta läget. S har uttryckligen sagt att de hoppas att L och C är öppna för diskussioner om ett regeringssamarbete. MP har också sagt att de hoppas på samarbete över blockgränserna. Men övriga partier stänger dörren för alla former av blocköverskridande samarbeten. Trots att samarbete skulle kunna – med lite god vilja och hederliga kompromisser – förändra det politiska dödläget i grunden.

(Paus för fantasier: Måndag morgon om två veckor. Fortfarande ingen ny regering. Dödläget måste hävas. Talmannen kallar därför in S, MP, C och L. Hen frågar (med sträng röst): ”Hur många av er tycker att klimathotet är ett verkligt hot? Hur många anser att alla barn ska ha tillgång till en bra utbildning? Att pensionärer ska kunna leva ett värdigt liv? Hur många är för mänskliga rättigheter? Att vi ska respektera våra internationella överenskommelser? Tycker ni att vi ska se till att alla de som bor i Sverige ska kunna känna sig trygga, alldeles oavsett var de bor? Att ett välfärdssamhälle aldrig får förvägra människor med funktionsnedsättningar den assistans de behöver för att kunna leva ett värdigt liv? Räck upp en hand ... Tack. Då kan ni dela upp er i små grupper och diskutera. Lös situationen. Vi återtar vänster-höger-grejen när klimatkatastrofen och flyktingkrisen och den skenande egendomskoncentrationen är under kontroll, men just nu behövs mobilisering. Fixa det. Seså.”)

Men åter till frågan: VAD SKA DU RÖSTA PÅ? Lutar du åt vänster? Rösta på vilket riksdagsparti du vill i den rödgröna röran. Fi får du slå ur tankarna. Att rösta på dem i riksdagsvalet skulle vara lika effektfullt som att damma av det gamla Kalle Anka-partiet. Rösta på MP eller V i stället.

Ligger du till höger, men inte gillar SD, blir det som sagt tuffare (om du inte ser MP som ett alternativ). Det finns nämligen ingen liten ruta på valsedeln där man som C eller L-väljare kan kryssa för att man tycker att samarbete över blockgränserna är ett bättre alternativ än att samarbeta med SD.

Och allt C och L har mumlat om under valrörelsen tyder på att i ett skarpt läge skulle de välja att stödja högerpopulism framför samarbete över blockgränserna. Du måste alltså svika dina ideal och rösta på S, V eller MP. Det är inte ens vänsterpropaganda, det är fakta.

Och utifall någon fortfarande undrar: nej, den här kolumnen riktar sig inte till min dotter. Jag skulle aldrig drömma om att säga åt henne hur hon ska rösta. Det skulle bara sluta med att hon firar jul med sin pojkvän. Oavsett om hon har någon eller inte.