Att sträcktitta på ”Game of thrones” är ett hot mot planeten
Min tvättmaskin gick sönder efter lång och trogen tjänst och i Paris finns inga kollektiva tvättstugor i källaren av hyreshusen att falla tillbaka på.
Jag blev tvungen att ”tvätta ute”, vilket inte är en rakt igenom bekvämlig aktivitet när man bor på sjätte våningen utan hiss. Med tungt laddade Ikea-kassar över axlarna började jag stappla iväg till närmsta tvättomat och jag ska inte låtsas som att det kändes det minsta pittoreskt.
När rean kom köpte jag en ny tvättmaskin. Det är en välsignelse. Det är bara inte rätt väg att gå om vi ska klara vår tids ödesfråga.
Elektroniska hushållsapparater har revolutionerat vårt samhälle. Dammsugare, tvättmaskiner och diskmaskiner har dessutom varit en direkt förutsättning för att få ut miljontals kvinnor på arbetsmarknaden. Datoriseringen håller på att skriva om hela industrins historia, om några år är det kanske en textrobot som författar den här kolumnen.
På det stora hela har automatiseringen av arbetslivet lett till enorma landvinningar, också i ren energieffektivitet, och det finns ingen poäng i att vara nostalgisk. Människan kommer alltid att söka största möjliga bekvämlighet. När en maskin underlättar matlagningen och en annan tar hand om disken får vi tid till annat.
Kruxet är att detta annat ofta innebär mer energiförbrukning.
Häromveckan varnade Greenpeace för att streaming av internetklipp har seglat upp som en av våra största klimatutmaningar. Enligt tidskriften Nature står it-sektorn numer för lika stor koldioxidpåverkan som flygindustrin. Underhållet av de gigantiska serverhallar som lagrar data och de nätverk som förser oss med bättre och snabbare internetuppkoppling är några av de största energibovarna i västvärlden. Strömmad rörlig bild står numer för en förkrossande majoritet av våra surfvanor. Ditt ”Game of thrones”-race i soffan är alltså ett direkt hot mot planeten. Som om du inte redan kände dig skyldig.
Det pratas ofta om kollektiv handling som enda möjligheten att klara klimatmålet; vi måste sätta gemensam konsumentpress på näringslivet och manifestera vårt missnöje med politikernas låga klimatambitioner. Hemma kan vi sopsortera och laga vegetarisk mat ibland.
Mindre sägs om de vardagsbekvämligheter vi kollektivt skulle kunna spara in på. Den gemensamma tvättstugan som finns i varje svenskt hyreshus är redan en huvudvärk för många: passa tiden, glömma sköljmedlet, svabba av golvet efteråt och skriva en arg lapp adresserad till hen som inte plockat ut luddet ur torktumlaren (vi misstänker nyinflyttade E Johansson på våning tre, men vi kan ju inte säkert veta).
Hur rustade är vi att också dela en dammsugare med grannarna? Att sätta upp ett schema i villaområdet där man får boka gräsklipparen två timmar i veckan?
Finns det ens klimatsmarta aktiviteter som inte känns som en återgång till 1970-talet eller är vi ödesbestämda att ägna kvällarna åt att spela brädspel i ljuset av en led-lampa?
Klimatkrisen sätter en mängd av våra vardagsbeteenden i nytt ljus och många står i direkt konflikt med vår bekvämlighet och elektroniskt erövrade individualism.
Om några veckor börjar nya säsongen av ”Game of thrones”. Den kommer att streamas på miljontals skärmar världen över samtidigt. En idé är förstås att samla sina vänner och se den ihop. Under förutsättning att ingen tar bilen dit förstås.