Björklund har rätt – konstigt att ingen fattar det
Jan Björklunds ståndpunkt är den enda rimliga om man vill undvika samma kaos som hösten 2014, då Sverige skulle gå till nyval.
Konstigt att alla andra vägrar inse det.
Flytta dig två år tillbaka i tiden. I början av december röstades Alliansens budgetförslag igenom sedan Sverigedemokraterna övergett praxis och röstat på det. Regeringens budget stoppades.
Stefan Löfven agerade kraftfullt, eller ska man säga dumdristigt? Han aviserade att ett nyval skulle äga rum i slutet av mars följande år.
Det ställdes in sedan Alliansen och regeringen ingått den så kallade Decemberöverenskommelsen, DÖ. Den reglerade hur valet av statsminister och beslut om budgetar skulle skötas utan att SD fick något inflytande.
Tio månader senare dog DÖ när KD:s riksting vägrade godkänna den. Och sedan dess har regeringens budget gått igenom riksdagen utan större problem eftersom Alliansens partier lägger var sitt budgetalternativ, inte ett gemensamt. Det beskär Sverigedemokraternas manöverutrymme radikalt.
Men deras chans att topprida politiken återuppstår efter nästa val. Ingenting, säger ingenting, tyder på att något av blocken kommer att få egen majoritet. Om regeringen ska bildas i enlighet med uppkörda hjulspår blir det antingen en svag Alliansregering eller en svag rödgrön regering.
Det vet vi redan att det inte är en optimal lösning. Det bär den här hittills synnerligen bleka mandatperioden syn för sägen. Nästan ingenting blir gjort.
Alltså måste man tänka nytt och det har Jan Björklund gjort. Hans recept för att minska Sverigedemokraternas, och Vänsterpartiets, inflytande till ett minimum är en blocköverskridande regering mellan i första hand Alliansen och Socialdemokraterna. Och i andra hand en koalition mellan S och M, enligt tysk modell, men med stöd av resten av Alliansen. Förutsättningen för alltihop är att Alliansen blir mindre än de rödgröna.
Det finns många nackdelar med det men vill man, som alla utom SD vill, begränsa Sverigedemokraternas möjligheter att ställa till ett nytt kaos är det den enda rimliga ståndpunkten.
De övriga tre partiledarna i Alliansen håller inte med Jan Björklund. Det gör givetvis inte heller V vars inflytande skulle beskäras från dagens ganska ansenliga till nästan ingenting. Men Socialdemokraterna är inte heller med på Björklunds tåg. Statsminister Stefan Löfven kräver att Miljöpartiet också får vara med:
– För oss är samarbetet med Miljöpartiet viktigt.
Sammanfattningsvis lanserar Liberalernas Jan Björklund en idé om hur landet ska kunna styras efter nästa val. Ingen annan tycker att det är en bra idé. Trots att det är den enda rimliga ståndpunkten om man vill undvika nytt kaos och nya hot om nyval eller en supersvag regering.
Men 23 månader återstår till valet och mycket vatten hinner rinna under broarna innan regeringsdiskussionen blir på allvar. Många kan komma att ändra sig.
Det går inte helt att värja sig från tanken att Jan Björklund säger det här just nu för att han vill ha uppmärksamhet. Liberalernas opinionssiffror står inte på topp, partiet behöver väcka intresse.
Man kan inte heller bortse från att partierna hakar på diskussionen och ägnar sig åt ”vem tar vem”-leken för att det är jämförelsevis enkelt att diskutera. Mycket enklare än integrationen av flyktingar, de usla skolresultaten, de hotande pensionsavgångarna i offentlig sektor eller tågkaoset.