LO lyckades enas - satsar på att få upp lägsta lönerna

Pär Karlsson

LO-förbunden går samlade in i lönekampen mot arbetsgivarna.

Till skillnad från förra året lyckades man enas och facket gör nu en gemensam satsning på de med lägst löner.

– Sveriges arbetare är alltid starkare om vi har en facklig samordning, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Förra året var det en splittrad fackföreningsrörelse som gick in i avtalsrörelsen för att förhandla med arbetsgivarsidan om lönerna för sina medlemmar. De 14 LO-förbunden lyckades då inte enas kring gemensamma krav att driva. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson kallade det hela för ”ett stort misslyckande för LO och för mig som ordförande”.

Men inför nästa avtalsrörelse, som snart inleds på stora delar av arbetsmarknaden, är läget nu ett annat. När LO:s representationsskap i dag träffades stod det klart att det blir en samordning mellan förbunden denna gång. Man är överens om att driva på för att en satsning på de med lägst löner, vilket innebär att de som tjänar under 24 000 kronor per månad får sin lönehöjning i kronor, medan de som tjänar över brytpunkten får den i procent. Målet är att det ska gynna de lägst betalda som får en större del av den totala lönekakan.

Satsar på de med lägst löner

Tidigare års diskussioner och bråk om speciella satsningar riktade mot kvinnodominerade branscher har lagts åt sidan. I stället lyfte flera facktoppar fram att nästan hälften av alla LO-kvinnor berörs av den låglönesatsning man förhandlat fram. LO har som långsiktigt mål att halvera löneskillnaderna mellan män och kvinnor till 2028.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson var nöjd efter dagens besked.

– Sveriges arbetare är alltid starkare om vi har en facklig samordning. När vi kommer överens om att göra som vi nu bestämt, att ge störst löneökning till de som tjänar minst, är det klart att den styrkan vi får i en samordning gör att vi lättare att bära hem det vi bestämt, säger han.

Thorwaldsson betonar att 600 000 av LO:s medlemmar kommer beröras om man får igenom låglönesatsningen. Fackbasen menar att det finns skäl till att man inte gör en ren satsning på kvinnodominerade branscher.

– Det har varit väldigt svårt för några av våra manligt dominerade förbund att acceptera en sådan satsning. I till exempel IF Metall har manliga industriarbetare höga löner i snitt. Samtidigt har de kvinnodominerade delar, som textilindustrin och tvätteribranschen, som har väldigt låga löner. Med den här modellen kan de också höja lönerna för sina lågavlönade kvinnor.

Satsningen kritiseras hårt

Men LO:s låglönesatsning får också hård kritik från fackets motparter på arbetsmarknaden. Peter Jeppsson, vice vd för Svenskt Näringsliv, kritiserar kravet på höjda ingångslöner.

– Det är visserligen positivt att LO:s medlemsförbund beslutat sig för att samordna sig inför avtalsrörelsen, det borgar för ordning och reda under förhandlingarna. Men LO-förbundens krav på extra höjningar av ingångslönerna skapar oklarheter om deras syn på den internationellt konkurrensutsatta sektorns märkessättande roll, säger han.

Även Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen är kritisk.

– Detta ligger inte i linje med industriavtalet och normeringen. Vi kommer att motsätta oss en sådan konstruktion, säger han.

Även från politiken kommer hårda ord. Liberalernas ekonomiska talesperson Mats Persson säger att för höga ingångslöner är farliga.

– Det här är mycket allvarligt. Så gott som alla experter säger att ingångslönerna behöver bli lägre för att unga och nyanlända ska komma in på arbetsmarknaden. Att i ett läge med många invandrare och ungdomar i bidragsberoende föreslå höjda ingångslöner är fel väg att gå. LO sviker ungdomarna och invandrarna, säger han.