Lööf om kravet på omskärelseförbud: Var dåligt påläst

Centerledaren om kritiserade beslutet på partistämman

Gustaf Tronarp

Som färsk riksdagsledamot förespråkade Annie Lööf förbud mot omskärelse. Trots det beklagar hon Centerstämmans beslut att partiet ska driva den linjen.

I ”Ekots lördagsintervju” i P1 säger Lööf att hon var dåligt påläst när hon la fram sin motion.

– Det här är en svår och komplex fråga.

Kritiken var hård när Centerns partistämma antog en motion om att förbjuda omskärelse av pojkar såvida det inte sker av medicinska skäl.

Detta skedde trots att partistyrelsen hade yrkat avslag.

– Det här är inget vi kommer att skriva riksdagsmotioner om, sa C-ledaren Annie Lööf kort efter att beslutat var klubbat.

Men 2007, när Lööf hade suttit i riksdagen i ett år, lät det annorlunda. Då förespråkade hon omskärelseförbud i en motion.

”Står inte för motionen”

I ”Ekots lördagsintervju” i P1 resonerar partiledaren om åsiktsbytet.

– Jag beklagar partistämmans beslut för jag tycker inte att man har fått med hela perspektivet. Barnrätten och integriteten är viktig, men det finns också värden som religionsfrihet och nationella minoriteters rätt att få utöva sin religion i Sverige.

Men står du inte för det du skrev i din motion?

– Nej, jag gör faktiskt inte det. När den motionen kom så var jag integritetspolitisk talesperson. Jag såg frågan strikt utifrån ett barnrätts- och integritetsperspektiv.

– Nu när jag pratat med väldigt många organisationer så har jag insett att den här frågan har betydligt större dynamik.

”Religionsfrihet är fundamentalt”

Lööf konstaterar att FN:s barnrättskommitté slagit fast att omskärelse är förenligt med barnkonventionen.

Hon medger också att hon var dåligt påläst när motionen författades.

– Ja, jag var nog det. Men framförallt såg jag detta utifrån min roll som integritetspolitisk talesperson. Det finns många andra värden och dimensioner som också är viktiga.

– Barnrätt och integritet är fundamentala i en liberal demokrati. Men det är också religionsfrihet, mångfald och tolerans. I den här frågan står perspektiven emot varandra, och det är därför liberala politiker kan landa i olika slutsatser.