"Barn kan förvandla vad som helst till vapen"
Man tycker att de tultar omkring och kan nästan ingenting. Man står
där och skrattar vid skötbordet när de under stor koncentration
försöker hitta sina egna fötter och man tänker att det här är ju
lugnt, vad kan hända liksom.
Allt! Allt, säger jag. I händerna på en ettåring kan vad som helst bli
ett vapen.
Ena sekunden håller de en stor macka med båda händerna och lyckas ändå
missa munnen. Nästa sekund förvandlas de till precisionsproffs som a,
får syn just på den lilla potatisstickan som ligger bland tusen andra
grejer i en b, låda som de aldrig har lyckats öppna förut och c, få
tag på stickan och sikta rakt in i ögat/näsborren/munnen precis när d,
du vände dig om och tittade bort i tre sekunder.
Man fattar inte hur det går till när ett mycket litet fyllo vaknar till.
Men lösningen är inte att barnsäkra hela tillvaron. Inte heller att
mala in i huvudet på barnen att allt är farligt och kom genast ner
därifrån och nej nej nej inte så högt!! För ett sådant budskap om
livet är farligare än själva faran. Däremot borde alla nyblivna
föräldrar få gå första hjälpen–kursen på bvc för den är faktiskt
vettig, gärna tillsammans med tjocka släkten. Det ger betydligt mer än
att dryfta mat–sömn–mat–sömn ännu ett varv.
Sara räddade livet på Vilmer, 1, när han obemärkt nappade åt sig ett
äpple och satte en bit i halsen. Trots skenande panik frös hon inte
till is utan lyckades ta sig samman och dunka upp den igen. Storartat.
Om det är något jag minns från min första hjälpen–kurs (som jag själv
fick googla fram och åka flera mil för att gå) SÅ ÄR DET DETTA: Det viktigaste är att göra något. Vad som helst nästan, bara man inte blir
handlingsförlamad.