”Helt overkligt att jag fick tillbaka ringen som jag tappade i skogen”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-30

En okänd man kom med förlovningsringen – på alla hjärtans dag!

I ett år var den borta, förlovningsringen som Per Bertland tappade i skogen.

Men på alla hjärtans dag stegade en man in på flickvännen Eelin Karlssons jobb.

Vad han hade i handen? Förlovningsringen.

Otillgängligt, små skogsvägar och ingen bebyggelse i närheten. Gröngölsmåla ett par mil norr om Karlskrona. Där tappade Per Bertland, 21, sin förlovningsring när han var ute och arbetade i skogen. Ett par dagar tidigare hade han klagat på att den kändes för stor på vänsterhandens ringfinger.

– Jag tror jag stod vid bilen och drog av mig handsken, då måste den ha flugit iväg, säger han.

Men det upptäckte han först i bilen på väg hem till Karlskrona. Att vända om och försöka hitta den tyckte han var lönlöst. För flickvännen Eelin Karlsson, 20, kom beskedet om att han tappat ringen inte helt oväntat.

– Per är lite slarvig av sig, men jag tänkte ”inte redan!”, säger Eelin.

I fyra år har de varit tillsammans. Träffades gjorde de på den numera nedlagda Drakbåtsfestivalen i Karlskrona.

– Jag kom dit med en kompis som var tillsammans med en kompis till Eelin, säger Per.

– Men jag var ganska trött på killar så det tog ett tag och Per fick flirta lite. Han gav inte upp utan ringde väldigt mycket och jagade, mina kompisar tycker det var lustigt att du inte gav upp, säger Eelin.

Per var blyg

Hemma i soffan på Wrangelsgatan håller Per inte med.

– Det låter ju som om jag var någon galning.

– Men det var jättegulligt, älskling, säger Elin och vänder sig mot Per.

– Till slut fattade jag att han älskade mig. Per visade sig vara blyg, men det trodde jag inte då, i stället trodde jag att han var en player, fortsätter hon.

– Han är så otroligt snäll och förstår mig, oavsett hur jag mår så finns han här. Han är den ende som vet allt om mig, varenda millimeter.

– Hon var speciell, det kändes så rätt. När man ser någon så vet man bara, det var så det var i mitt fall, säger Per.

Efter att de blivit tillsammans fick de veta att de lekt som små och att deras pappor hade arbetat på samma jobb.

– Det är bara roligt att föräldrarna känner varandra, säger Eelin.

”En symbol för att det är vi”

Ringarna i guld köpte de efter att ha bott ihop i ett år. Per hade precis fått lön och det var viktigt att det skulle vara något extra.

– Jag var petig och ville välja själv. Det var nästa steg för oss och är en symbol att det är vi.

Utan ring kunde ju Per inte vara så Eelin såg till att han beställde en ny samma vecka som han förlorade den förra. Likadan men en storlek mindre.

– Det första han sa var att den var perfekt, men då hade han satt den på höger hand, säger Eelin och skrattar.

Ringen Per tappade i Gröngölsmålaskogen trodde de aldrig att de skulle få se igen. Men nu ligger den i en silverfärgad tygpåse i Eelins smyckeskrin, lite repigare än tidigare. På alla hjärtans dag, en lördag vid 12-tiden, stod hon i receptionen på gymmet där hon jobbar. In kom en man i 45-årsåldern i arbetskläder.

– Finns det någon Eelin Karlsson här?

I handen hade han den borttappade ringen.

– Jag blev helt chockad. Jag vet inte hur han hittade mig, jag tror han måste ha googlat mig. Jag hade velat tacka honom ordentligt, men jag tog varken namn eller nummer. Vi har inte så mycket men en blomma eller något hade jag velat ge.

Hon tackar sin ovanliga stavning – som förstås var ingraverad i ringen – att mannen hittade henne.

– Jag tycker det är helt sjukt. Jag tror inte han tänkte på att det var alla hjärtans dag

Vill gifta sig

Nu funderar de på att smälta ner ringen till ett hjärta och gravera in datumet då de träffades, 17/6 -05.

– Vi firar alltid den 17:e varje månad. Vi brukar käka något gott och mysa lite ihop, säger Eelin.

Efter förlovning kommer giftermål. Men någon brådska har de inte.

– Vi vill ju gifta oss. Men vi har inte bråttom, skulle vi gifta oss nu skulle vi få så mycket taskiga kommentarer om att vi är för unga, säger Eelin som inte ser en vit kyrka framför sig när det väl är dags.

– Vi skulle aldrig viga oss i kyrkan, jag vill inte lova min kärlek till gud utan till Per, fortsätter hon.

Får hon som hon vill så bor de på landet om tio år tillsammans med tre barn.

– Jag tror Per kommer att ha ett jättebra jobb och att vi bor på någon gård någonstans. Och så har vi tre barn. Jag pendlar också till något jobb någonstans.

När de berättar historien om ringen brukar folk undra om det verkligen är sant.

– Det var en chans på miljonen att den skulle komma tillbaka och så på alla hjärtans dag också. Många tycker att det är en riktig klassiker. En Disney-saga.