Willkommen till Sverige, kära turister!
Dom är här nu. Känns igen på hållningen. Lite upphöjd haka när de går. Ibland fastnar de i klunga böjda över en karta, lite som djur som trängs över en matskål. Målet: att finna ”Old Town” eller ”that ship”.
– Man kan gå, ta spårvagn eller cykla till Gröna Lund. Men vänta, det ser ut som om man kan åka båt också.
– Är det sant? Åh!
Jag är väl hemmablind och lite bortskämd för jag tänker inte så ofta på all skönhet som omger mig dagligen. De oslipade kullerstenarna på söder. Gamla Stans lutande hus. Båtarna. Alla reliefer man ser bara man höjer blicken. Allt har funnits där utan att jag noterat det.
Men den här sommaren har jag lärt mig att inte ta Stockholm för givet.
Jag har för första gången på många år stannat hemma under sensommaren. Hade tänkt göra samma saker som under lediga helger. Alltså promenera runt Djurgården. Gå på stan eller biblioteket. Känna mig hemma och bara vara helt enkelt. Men staden har varit annorlunda, den har haft en släpig puls. Först förstod jag inte varför stämningen var en annan. Men efter jag blivit stoppad av förvirrade japaner som behövt guidning till Drottninggatan, nästan krockat med ett gäng tyskar på cykel utanför Skansen och sett bredrumpade jänkare i cykelbyxor utanför varje Mc Donalds började jag förstå att hela stan var full av turister. Och ju fler turister jag kom i kontakt med desto mer såg saker ur turistens perspektiv. Jag upptäckte skönhet i vardagen.
Turisterna ja. De blir bara fler och fler. Senaste tillskottet är så kallade ”Turnaround tourists”, alltså såna som kommer till Stockholm för att hoppa på ett fartyg som skall ta dem någon annanstans. Dessa turister spenderar extra mycket pengar, sägs det. De bor flott och äter dyrt och gott. Dessutom köper de med sig glasvaser och dalahästar innan de återvänder hem. Pengar, jobb, industri.
Och framtid. Hepp!
Somliga säger att Stockholm i grön skrud är världens allra vackraste huvudstad. Även om jag inte sett alla jordens huvudstäder så har jag besökt så pass många att jag börjar tro att det stämmer. För kom igen, hur många städer har så mycket vatten, grönska och intressant arkitektur? Dessutom är det ju rent här. I vår huvudstad kan man fiska och bada ni vet. Men just då vattnet blivit ljummet och möjliggör en simtur under pilträden mitt i city lämnar vi stockholmare blandningen av sött och salt. Och vi gör det för charterpool, sommartorp eller kalkblek ringmur. Varför?
Turisterna har mer vett. I juli och augusti strömmar de in för att ta del av det vackra. Många ska ut i den unika svenska skogen som ju är öppen för alla. Men innan dess spenderar de alltså pengar.
Som stockholmare och svensk blir man ödmjuk. Eller det är vad man borde bli. Det finns stockholmare som i mungipan svär över turisterna. Skämmes bör ni!
Tack och lov flyr många av dessa stockholmare fältet för att få vara bland andra stockholmare på så kallade Stockholmsveckor lite här och var. Gott så.
Jag skulle härmed vilja uppmana alla att vara rädda om turisterna. Vi kan väl komma överens om att le vänligt och sträcka ut en hjälpande hand när vi möter våra gäster. För visst älskar vi svenskar Thailand för ödmjukheten hos det thailändska folket lika mycket som för de kritvita stränderna?
Välkomna hit. Welcome. Willkommen till Sverige och till Stockholm!