"Vem sköter vardagen när jag letar efter den rätte?"
Läs Åsa Erlandsons krönika
Den bästa jag hört i avdelningen ”hitta kärleken i vardagen” är
polisen som jagade rattfyllon – och fann en partner. En gråmulen dag
på jobbet, mitt bland rutinkontrollerna vid vägkanten med stressade
bilförare som suckar. Då kliver den här snyggingen ur sin bil (nykter)
och är bara så rätt. Men det går ju inte att gripa en oskyldig, så
polisen skrev ett brev och fick napp. Snyggingen ville träffas igen
(eller vågade åtminstone inte säga nej). Idag är de gifta.
Ellinor och Joakim träffades på Blocket och dejtingcoachen har fler
kreativa förslag på hur man kan vardagsflörta. Till exempel gå runt
med ett brev i handen och låtsas leta efter en brevlåda. Toppen,
tycker jag. Men vem ska hämta barnen på dagis, laga middagen och läsa saga medan man går fram och tillbaka med sitt brev i handen i hopp om att rätt person ska dyka upp? Och hur förklarar man att man inte är en stalker när det visar sig att han/hon suttit i sitt fönster och sett dig hela tiden? För det är man ju.
Om det går att hitta mindre tidskrävande lösningar är jag helt med på detta att leta kärleken i vardagen. Skippa krogen, sluta göra sig till
och ragga socialrealistiskt, gärna med omvända kontaktannonser där man framhäver sina sämsta sidor. De bästa är ju lätta att leva med. Om någon till exempel faller för mig när jag står på Ica och svär över
omogna avokados måste det vara äkta kärlek.